Inget blev direkt som jag hade trott med denna Julen .
Enligt mitt egna lagda schema skulle jag ha jobbat en del över jul.
Men!
Så blev det inte .
För ca en vecka sedan trodde jag verkligen att jag nog kunde gå in och jobba snart .
Men då började min kropp säga ifrån igen .
Den stooora tröttheten kröp in över mig .
Att vara någelunda pigg till att knappt orka lyfta kropps delarna .
Vet att det är mycket ohälsa i den här bloggen nu , men ja det är min verklighet , det är det som är runt om mig nu ,så bara gilla läget och ta tag i det nu , och ha en tro på att det kommer en tid igen när jag är friskare .
Och !
Vill man inte läsa om det , så lätt att låta bli .
För mig är det en ventil .
Kanske det är någon som inte förstår som läser min blogg och får lite större förtroende ?
Kanske ?
Förståelse ? behöver jag den då ? ja ibland , ibland känns det tyngre när någon säger typ , vad har hon att må dåligt över ?
Finns vell andra som har det mycket värre , och ja självklart är det så .
Men visste inte att det var en tävling ?
Jag är jag , och jag kan bara någelunda sätta mig in i andras lidande , mitt egna "lidande" kan jag känna , Men jag dömer ingen jag är ingen sjukdoms domare .Jag kan förstå att människor mår dåligt , jag kan förstå varför dom lider ,utifrån vad dom känner , fast jag kan se det som en enkel grej så kan jag förstå att det är stort för den människan .
Att ha förståelse för andra människors liv !
Är en fantastiks gåva .
När mina nära inte orkar lyssna mer ! ja det kan jag också förstå , även fast det blir en sorg för mig , en känsla av övergivenhet , en ledsamhet när man vet att man själv stått vid deras sida när det stormat i deras liv, men ok , vi är alla olika , och ingen vill ha en sorgsen människa omkring sig under längre tid , det drar ner livet .
Så nu blir det mer nerskrivet ,här och mina aldra närmaste känslor i min dagbok .
Dagboken , tror jag skrivit dagbok från det att jag kunde skriva , har någon sån där liten fin med hänglås på ,och mycket barnsliga bokstäver i :)
En gammal kista full av massa böcker , full skrivna av tankar , men det borde vart flera , haft många dagars uppehåll också , skrivandet är min stora ventil här i livet .
Ibland !
Blir jag självklart trött på mig själv också !
Ser mig stå där och bara tala och tala .
Men ?
Om jag bara skulle sluta ,bara samla ihop det inom mig , hur skulle den bomben tillslut bli ?????
Tror det är viktigt att få det ur sig , ett sätt att lägga saker bakom sig .
Om jag inte skulle försöka reda ut vad som felas mig ! då skulle jag inte kommit hit där jag nu är .
Jag kommer kämpa vidare mot ett mål med bättre välmående .
Men !
Det innebär inte att jag inte kan glädjas och må bra den andra tiden av mitt liv , den tiden som jag inte sjunker ner för mycket i min sjukdom .
nej verkligen inte .
Jag har kommit i en tacksamhet , jag är så tacksam vad mitt liv har fört mig , vart livet har tagit mig till vilka människor som kommit att finnas vid min sida .
Min närmaste familj :)
Så glad att just dom kom att bli min familj.
Så bra människor , såna jag verkligen vill ha vid min sida i livet .
Mina närmaste vänner , så glad att ni kom att bli med i mitt liv .
Ni alla människor som förgyller livet .
Sen är jag också glad över alla andra människor som korsar/korsat min väg i livet , på både gott och ont har ni lärt mig en massa , allt det ledde till hit .
Jag har varit med om saker i livet som jag inte ens är beredd att släppa fram ,än.
Men också det har gjort mig till den jag är idag .
Så tacksam att ha någon stans att bo , att få mat på bordet , att inte behöva vända på varenda krona för att överleva en månad , det går i hop , sen blir man inte speciellt rik av att gå hemma , men det går ihop. Att bo i ett land med fantastisk natur , härliga årstider fyra stycken så privilegierad att få uppleva det , Å! det finns så mycket att vara tacksam över , och jag har massor ,listan skulle bli sååååå lång om jag fortsatte .
Så !
Nä mitt liv är inte bara ett lidande .
Absolut inte !
Men visst kämpar jag på ,och det kommer jag fortsätta med .
Och nä jag är inte dödssjuk , vilket så många är här på jorden , som bara väntar på att få gå över ,med blandade känslor , hur klarar ni det ? så otroligt mycket styrka som kommer upp i människan vid en sån livs situation , och dom nära som måste stå bredvid och bara se på , att förlora ett barn ? hur klarar man det ?
Vi har så mycket kraft inom oss som vi inte kan förklara .
Som oftast inte heller kommer fram om vi inte behöver den .
Men otroligt tacksamt att den finns där när man behöver den .
*
Hur man mår i just situationen ? har sån stor betydelse hur vi reagerar just då .
Som ett ex , när jag hade vattkoppor i hela mig , kunde knappt andas för lungorna var fulla av vattkopps baskelusker , då mådde jag så dåligt när jag väl kom in till Falun akut , så hade någon frågat om jag ville dö då , så hade jag sagt ja tack .
Så !
Ja allt beror på hur man mår just då .
Så såna känslor gör ju också diskussionen om dödshjälp svår , för mår man tillräckligt dåligt så vill man ju dö, men när jag sen blev att må bättre så hade jag ju ingen dödslängtan .
Men om man vet att det ingen återvändo finns , att man blir bara sämre och utvägen till slut är att man dör ,kanske också väldigt plågsamt ,då ska man kunna få välja dödshjälp.
Så svårt !
Och varför kom jag in på det här ? jo om livskvalitet och tacksamhet , att ha ett drägligt liv .
Jag jobbar med människor som lever med en fruktansvärd sjukdom .
Demens sjukdomar
Här är det människor som inte heller kan tala om hur dom vill ha det .
Som kanske är multisjuka och verkligen lider , men kan inte tala om hur dom mår eller vad dom vill , dom är helt utlämnade till människorna runt om dom .
Att behandla dom på ett värdigt sätt och se till så dom slipper ha ont , är för mig det viktigaste i deras liv
Om dom kunde berätta vad dom ville , så var det säkert flera av dom som ville gå över på andra sidan :
Vi som jobbar med dom här människorna , gör ett otroligt jobb , ja det gör vi verkligen .
Men det värderas inte tillräckligt högt .
Varken lönemässigt eller värdet av det vi gör.
Och tyvärr ser det inte ut att bli bättre heller.
Som tex det här med Deligationen .
Förr bedömde sjuksköterskorna som fanns "över" oss undersköterskor att vi var betrodda att utföra "deras" jobb som dom inte han med , så då skrev dom på deligationen till personerna som dom tyckte kunde det , om det var nya som dom inte visste nått om , gick ssk igenom det med den personen dom ville ge en deligation .
Men nu har det blivit så konstigt !
så vi måste göra ett prov varje år för att bevisa att vi kan vårat jobb ??????
Vet inte vad som händer om vi inte klarar provet ?
Får jag sparken då ?
Jag tycker det är nervärderande att sitta där och göra detta prov .
Jag har jobbat i vården i ca 20 år snart , och fler av dom som gjorde provet samtidigt som mig har jobbat ännu längre , där satt det kvinnor med en stor erfarenhet , som verkligen kan sitt jobb , och skrev ett prov för att bevisa det !
Är det verkligen ok ?
Hur många yrkesgrupper skulle gå med på det .?
Det här gör mig arg
det är inte ett sätt att lyfta vårat jobb , vårat yrke .
Det är att säga att vi har säkert glömt bort hur vi ska göra vårat jobb under ett år ?
och har det kommit nått nytt som dom vill vi ska veta , kan man gå ut med en inf dag i stället .
Skulle kännas mycket mer upplyftande .
Och ja kanske dom som ingen utbildning ens har ,och är nya , borde läsa på till ett prov , men här sitter det folk som gått i skolan i några år för att få sin utbildning .
Ja inte är det att lyfta undersköterske jobben .
Nej
*
Jaha nu ramlade jag iväg till ett nytt område :)
Jaha nu ramlade jag iväg till ett nytt område :)
Men sån är jag
:)
Det jag skulle ta upp här , var till stor del att jag tror , lite tveksam , eller rättare sagt fortfarande förvånad över att det finns läkare som är läkare .
Jag har fått en egen läkare !
Fått och fått :) begärde en egen läkare
Och det gick igenom
Ja faktiskt efter en sån massa år av slit och krångel med vården , och ingen ville ta tag i mig .
Så har jag nu en egen läkare .
och
Hon verkar verkligen vara en bra läkare !!!!!
Jag har gått inför första besöket med henne med en oro att hon inte skulle vara bra för mig , att hon ännu en gång skulle vara en stor besvikelse i möte med läkare .
Hur skulle jag lägga fram allt så hon skulle ta emot det , och kanske veta vad hon skulle göra med det ????
Men jag blev så överlumpad av hennes proffisionella sätt !
En läkare , en riktig läkare :)
Jag behövde inte ens ta upp det här med sköldkörteln , och kanske var det verkligen bättre att hon fick ta fram det själv , så härligt , att kunna luta sig tillbaka och bara lämna över ,helt otroligt.
En sån fantastisk känsla.
Jag var som i en berusning av lättnad.
Så nu ska det först utredas min sköldkörtel .
Sen får vi se vad som blir fortsättningen ,beroende på mina prov svar .
Som jag inte riktigt ,genom att se dom på 1177 kan tyda .
mer än att ett prov visade mycket låg produktion från hypofysen , och vad det innebär ? vet jag inte riktigt än .
och
Att ännu en gång blivit fel behandlad av vården .
Hade jag bott i USA hade jag varit rik på stämningar …….
Om man inte är en på stridig person som jag är till en viss del , hur har det då varit ?
Jo då har jag fått gått ner mig i mitt mående , och kanske aldrig kunnat levt ett fungerandes liv här på jorden .
Så !
Nu kan jag ta dagen som den kommer fram till slutet på januari , då det ska tas tag i mig :)
***
Nu ska jag försöka ta tag i min dag .
Jag har sovit för första gången på flera veckor ,riktigt dåligt igen i natt ???
Och vaknade tidigt .
Så hoppas jag håller ihop , utan den stooora tröttheten hela dagen .
*
Ta det lugnt i julstöket !
Det handlar bara om några dagar , som vi ska fira en mans födelsedag ,som en gång troligt fanns här på jorden och gjorde en massa fantastiskt bra saker .
:)
Njut av varandras sällskap , det är det viktigaste
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar