Måste skriva !

Att vakna kl 4.30 , och ha huvudet fullt av tankar ???? 

Min tillvaro känns inte så bra nu .

Att gå från att tro jag äntligen skulle kunna få den hjälp jag behöver, till nu ! Att inget blir som jag hoppats, att vården och Försäkringskassan slår undan benen på mig helt .

Vad gör jag nu !!!!!!!

Vart kan jag få hjälp ? Eller ? Är det som vanligt i mitt liv , jag får klara mig själv . Jag har ett fantastiskt nätverk omkring mig , min älskade man ❤️ mina syskon, barn , vänner. Hade jag inte er , då hade jag problem 

Men ?

Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska ordna upp min tillvaro .

Att det varit "långhelg" med flygare dagen . . Gör det inte lättare . Får inte tag i någon , som kanske kan hjälpa mig 

Har varit sjukskriven till och från , en hel del i en ca 10 års period, när jag väl började sjukskriva mig , ja precis så , före sjukskrivningarna, så tvingade jag mig till jobbet , för jobba skulle man . Trots att jag mådde otroligt psykiskt dåligt ,tog jag mig till jobbet. 

Jag har haft fantastiska arbetskamrater. Dom har gjort så jag ändock har tagit mig igenom mina nätter . Ja jag jobbar nätter, på ett Demens boende. Jobbat mer än 20 år med Dementa. Så jag kan mitt jobb.  

Fick Diagnosen Bipolär 2/ då hette det manodeppressiv från en läkare vid namn Gelius för ca 25 år sedan. 

Tyvärr finns inte dom anteckningarna ! 

Han ordnade så jag fick gå upp på natt arbete istället för dag . 

Det passade mig mycket bättre . På dagen är det för mycket personal, jag har lätt att vara överallt, och kommer i konflikter. Mer förr än nu , men med självkännedom kan jag "hålla mig undan" för det mesta.

Jag kom till en gräns , där jag inte ville /klarade av att vara på jobbet och må dåligt . Så jag började sjukskriva mig . Kanske inte så "populärt" från min arbetsplats, men tycker ändock att min chef stöttat mig , och även mina arbetskamrater. Det senaste ca året har arbetsgruppen förändrats, vi är 3-4 st kvar av det "gamla" gänget , pensioner , nya jobb ,dödsfall . så ! Jag måste erkänna att jag känner mig mycket vilsen ,än , i den nya gruppen.

Jag har gått från helt sjukskriven, till att försökt jobbar 50 % av min tid . Det har fungerat så där . Jag har sökt sjukersättning på 50 %, vilket är på gående.

 MEN ! 

Allt föll när jag begärde hjälp från psykiatrin. 

Låter otroligt märkligt. För det var vell då jag verkligen skulle fått hjälp ? Eller ? 

Genom åren har jag träffat olika läkare ,inom vc , dom har gjort tester på mig , som visat Bipolär 2 , men eftersom det bara är en psykiatriker som kan fast ställa en sådan Diagnos, så skickade min/mina läkare remiss till psykiatrin. Jag fick inte komma dit under en längre period pga att jag hade Hypertyreos, så den var tvungen att behandlas först . Eftersom man med sådan åkomma kunde ha liknande symtom som vid Bipolär sjukdom.

Jag genom gick en jod behandling. Och fick därefter hypotyreos. Då tog dom emot min remiss . Inom någon månad fick jag äntligen, kändes jippi , en tid vid psykiatrin. Men så bra tänkte jag nu äntligen kommer jag få den hjälp jag behöver. Jag fick ett zoom möte ??? Det kändes i magen inte bra . Men , tänkte bäst jag tar det mötet annars får jag vell vänta alldeles för länge . En man , yngre än mig , dömde mig på ca 30 minuter, genom zoom , att jag inte är Bipolär, utan har Anpassnings svårigheter. På 30 minuter ! Gjorde han en bedömning av hela mitt liv .

Får det verkligen gå till på det sättet??? Han slog undan benen på mig helt , han tröck ner mig ordentligt. Jag brakade !!! 

Jag som för det mesta kan prata för mig , jag fick knappt fram ett vettigt ord eller tanke under dom 30 minuterna, hur berättar man om hela sitt liv på 30 minuter.

Så otroligt dåligt bemötande. 

Som tur är har jag min man ❤️ som finns här som stöd . Vart skulle jag annars varit efter det "mötet" .

Från det , står det i min journal att jag har Anpassnings störningar, och utskriven från psykiatrin. 

Så nu vände FK på allt utifrån den diagnosen, så dom tycker att jag kan gå tillbaka till mitt jobb , på full tid . Och kanske tillochmed blir återbetalningsskyldig. 

😳🥺

I korta drag har mitt liv sett ut såhär .

Jag var ett otroligt känsligt barn .

Osäker , rädd för mycket. Med en fantastisk fantasi, i lekar, i mitt liv Min mamma var min trygghet.

I tonåren vände det sig helt , jag blev "tuff" gjorde precis som jag ville, hade en ganska stökig tonårs tid på flera olika sätt . Var knappt i skolan från 7-9 . Att ingen tog tag i mig då ? Började jobba efter 9 an , flyttade hemifrån vid 14 år , flyttade ihop med min dåvarande pojkvän. Blev med barn vid 20 år . Träffade min nuvarande man ❤️ fick två barn inom några år . Min man lät mig vara den jag är . Jobbade på många olika jobb .innan jag Pluggade till USK genom kunskaps lyft . 

Sedan jobbar inom vården.

Genom hela mitt liv har jag haft låga perioder som i tonårs tiden även fanns självmords tankar . Även som vuxen , men eftersom jag alltid kom ur dom låga perioderna , till ofta i "raketfart" in i eforiska perioder. Så med självkännedom visste jag tillslut att det blir bättre tider och riktigt bra tider .så tog jag mig igenom dom låga . Med stöd från min braiga omgivning.

På äldre dagar är dom låga perioderna fler och längre tyvärr . Så också det har ju gjort att jag klarar mitt jobb sämre , mot förut när jag var mer i högläge.

Provat stämnings höjande med blandat resultat.

Psykiatrikern tyckte att jag hade varit alldeles för lite ,inte alls , inlagd på psyk .  .att jag inte har sökt hjälp där när jag mått dåligt låg mig till last nu . Man får inte vara stark i sin sjukdom . Då får man ingen hjälp 

Så han tyckte jag skulle skriva in mig under observation nästa gång jag var i min åkomma???? 

Han om någon borde också veta att det finns olika Bipolär sjukdomar, aldrig sagt att jag är Bipolär 1 , utan möjligt 2 . Och sanningen att säga har jag inte gett mig själv den här "Diagnosen" 

Det får heta vad det vill , men jag mår inte bra .

Om ! 

Jag får lägga upp mitt liv som jag vill själv .

Så mår jag ganska bra .

Med rutiner som jag igentligen inte tycker om ,rutiner alltså , men ! Mår bra av .

Sover bra på nätterna.

Börjar dagen med motion med mina bästa fyrbenta, dom har gjort så mycket bra för mitt mående.

Hem ,tränar med Sofia Åhman 

Det håller ihop min kropp fysiskt och psykiskt, för så mycket endorfiner som släpps loss 

Lymfmassage 

Sen "livet" hemma fix och en massa annat fix.

Promenad /hundträning.

Soffhäng .

Men så fort det kommer in en massa annat, krav från jobb , andra tider osv osv blir det för mycket.

Mitt KBT är mina tävlingar /träningar med hundar, ihop med mina hundägare vänner !

Men nu om jag måste gå upp på full tid igen , kommer det bli tuffare . Att vara "låg" hela dagen inför iväg och jobba ,en dag borta , hel trött dagen efter jobb , och iväg igen och jobba , sen tar det ca två dagar innan jag är människa igen .

Blir inte många lediga måbra dagar alls . Om jag jobbar mest två nätter och ledig tre .....

Jobba dag är ingen lösning , alldeles för rörigt , med för många kollegor. 

Så ser mitt liv ut . 

Så bara på det igen ! Många år kvar tills jag kan gå i pension.

Ni som orkat läst hit , kanske mest för min egen del som jag skriver det här . För att få nån struktur på allt . För att vända från otroligt nedstämdhet, till att ta tag i livet igen.

Fasta

Började fasta två veckor före påsk , 5:2 , kändes tufft att starta . Satt låååångt inne. Men kom igång och som förra gången jag provade, mår jag och min kropp riktigt bra faste dagar. Blir piggare , mer fart .

Visst blir man sugen på nått att stoppa i munnen. Aldra helst kväll vid tv . Igår åt jag popcorn 🍿 vid tv, funkade så bra . Andra faste dagar blir det en liten skvätt nötter , kryddor hjälper mig mot suget.

Första veckan gick jag ner nästan två kilo. Säkert en del vätska som släpper också. Verkar som jag kissar mer när jag äter mindre socker 🤔

Andra veckan var mot påsken, och jag fick någon baskelusk , åt lite för mycket snask mot tycka synd om mig känslan .

Nu veckan efter påsk , ti och to faste dagar . Lite svårt ibland att få in dom , kräver lite planering. Gått ner igen det jag gick upp förra veckan ca två kilo. Men nu ska jag jobba för att hålla i . 

Dom andra dagarna i veckan har jag tänkt, 16:8 . Fastan .

Och hålla mig till ca 1500 k om dagen .

Aldrig haft så svårt att gå ner som nu . Säkert negativ hjälp från både övergångs ålder och Hypotyreos.

En vanlig dag här ser ut som så .

En låååång promenad på morgonen, ibland uppdelad när vi har päls barnbarn här , efter promenaden går Agnes stegen , träna muskler,  sen tränar jag med Sofia Åhman, så bra för min kropp att både bli smidigare och min bål , rygg håller . Sen tränar jag Agnes styrka ,ibland Dinah också. Lite lyft och knuff.

Sen gör jag allt annat i mitt liv ☺️

I mina bästa dagar tränar jag hundarna mot kvällen , NW , lydnad, Rally ,hoopers eller nått ....

Annars går vi promenad då också.

Så att jag överhuvudtaget hinner över äta ?? Är ju ett under 😄

Just nu håller jag på att städa igenom mitt hus 🏡. Brukar göra det typ två gånger år förr. Men på senare åren har jag mått så mycket lågt. Så inget mer än vanligt fix har blivit gjort. Nu när jag jobbar 50 procent,mår jag bättre och har mer lust till sånt fix igen , det glädjer mig mycket .

Visst fortfarande hamnar jag på soffan , flera dagar ibland . Men jag har fler dagar som jag får må bra . Hoppas innerligt att det är så här jag kommer att få jobba .

Så nu kliar det i min kreativa del att få ta tag i en massa eftersatt här hemma. Mår inte så bra när annat kommer ivägen för min kreativitet.....då kan jag bli vresig , irriterad, och låg , det blir som nått krypande kliande under huden ,där inne i kroppen, det blir till en otroligt stor stress 😳.. försöker undvika det . Men LIVET! Kommer ivägen ibland.

Tider är fasansfullt för mig ....att ha bokade tider gör mig till en mindre bra person.

Idag har jag några "måsten" tycker inte om det , men bara att ta tag i det så det kommer ur vägen .

Ha en fin helg alla ni där ute .

Skriver här mest för min egen skull , men kul om nån hittar hit 😉

Att vara jag

I onsdags "föll" jag .

Borde förstå. Men varje gång är jag liksom lite förvånad och söker andra orsaker till varför jag mår som jag mår .

Väntat och längtat till den här dagen , en onsdag utan nått inbokat . En dag som jag visserligen skulle knöka in allt på som jag inte hunnit på veckor . Men kände glädje inför att få ta itu och ordna upp saker .

Började dagen med att vara mer än trött när jag vaknade. Men strunt , bara hoppa upp och ta hand om dagen. Eftersom det är två löptikar i våran lilla hund flock , Dinah och Hedwig vårat päls barnbarn som är här när matte och husse jobbar .Så följde min man med på promenad, svårt att hålla rätt på tre i koppel själv som ska hålla koll på alla doftfläckar och helst samma fläckar . Och Dinah som högt älskar alla just nu ,mer än vanligt , både folk och fä 😍, Hedwig som ska hålla alla på avstånd genom att spänna upp sig och morra. Och inte att förglömma en Agnes som är överallt i rasandes fart .

Kände mig yr ? På nått konstigt sätt , och efter promenadens gång blev jag mer och mer orkeslös. 

När vi kom hem skulle jag ta itu med både min och Agnes muskel träning . Men ! Mitt i allt detta kändes det som om jag fått feber och min kropp ville inte röra sig mer , blev totalt orkeslös.

Tanken kom , är det nu jag ska få magsjuka , jobbade måndag natt med magsjuke patienter. Eller har jag fått influensa av nått slag ??? 

Hamnade i soffan, sov till och från resten av dagen . Ångest över allt jag skulle gjort denna dagen , ångest över kommer jag kunna ta mig till NW tävlingen som jag och Agnes skulle göra på torsdagen, Påsken som var på g , och jag tycker verkligen om påsken ......en massa ångest , som inte verkligen gjorde mitt mående bättre .

Var tvungen till slut att krypa till korset och kontakta ansvarig på tävlingen och avsäga min plats 😐, kan man inte ta sig ur soffan ....blir det svårt att tävla . Sån besvikelse! 

Dagen efter torsdagen fortfarande en kropp som sa bestämt NEJ .

Vi tog med oss gänget till skogs .Det var precis vad jag klarade den dagen . Sen var det soffan resten av dagen . 

Här började jag äntligen fatta att jag var i låg läge igen . 

Borde efter alla dessa år förstå. Min man fattar före mig .

Så ! Bara att vänta ut det . Låter enkelt 😳 men nej det är det verkligen inte.  Är så nära i känslor 😱 på alla sätt . Så det bästa är att bara hålla mig för mig själv .

Min man vet precis, låt henne bara ligga där . Han vet ,och jag vet , att plötsligt en dag studsar jag upp och fungerar igen ..kanske mer än vad jag borde men så där som jag är . 

Påsken i år gör mig ledsen, ja eftersom jag inte klarar av den alls just nu . Kraven ! Är troligen aldra mest mina egna . 

Min dotter räddade en hel del av den känslan, kom till oss istället sa hon vi tar knytis . Hon som också har så mycket omkring sig ..hon räddade påsken .

Får se om jag idag kan fixa klor och päls på hundarna 😳 eller om dom får klara sig nån dag till , mår inte bra av det , trots att jag klart vet att dom kommer inte fara illa några dagar till . 

Får se vad min kropp säger idag ? 

Säger den NEJ ! 

Så är det precis så .

Så kanske det blir en dag på soffan igen , sova , se på serier , och vila kropp och själ ,och längta till dagen som jag vet kommer, när det vänder igen .

Genom livet , haft det så här sen jag var tonåring, och tidigare med , i min journal står det, ospecificerad Bipolär sjukdom, så jag som vuxen vet att det alltid vänder . Som tonåring tänkte jag glöm att jag tänker leva såhär 😳 

Jag är nu 60 år , nu står jag på kö inför en träff med psykiatrin, träffat en otroligt bra psykolog på vc som hjälpt mig.

Men ! Alltså jag är 60 år . 

Ok jag har inte sökt hjälp jämt , utan fixat det själv.  

Mina hundar ,mina barn har varit min medicin.

Min syster .

Mina otroligt bra vänner som finns i mitt liv , och dom som kommit och gått genom livet. 

Min mamma ❤️

Min fantastiska man som lever intill mig hela tiden ❤️

Skriver inte det här för att få medkänsla, utan för att jag mår bra utav att skriva ,alltid gjort .

Ha en toppen bra påsk alla ni där ute .