Ja hur gör man det ?
Kan börja med helgen som var , den helgen gick som i en dimma , en dimma i nerver som gjorde att jag inte kunde vila på nått sätt alls.
Blev en görolös helg i soffhörnet under en filt .
Jag liksom försökte samla ihop mig inför veckan som skulle komma .
Tordes inte ens tänka på vad veckan skulle ha med sig till mig , rädd att braka ihop , liksom gå vilse i mina känslor och tankar .
Måndagen blev lika dan , jag hoppade gymmet för jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna koncentrera mig på nått ?
Hela dagen vart en förberedelse inför dagen som skulle komma därefter.
Och då ska ni veta var det troligt inte den största operationen man kan göra på en människa som jag skulle ta mig till , men det räcker för att rubba hela mitt allt som jag har börjat bygga upp omkring mig .
Jag skulle ta bort något i min livmoder , som dom tror att det är en polyp (av något slag ? ) .
Men att bara vara tvungen att lägga sig där inför andra människor i en sån utsatt situation är så jobbigt .
Oj
Vad stor betydelse det har vilka som då tar hand om en .
Och ja dom var helt underbara allihopa .
Dom hade erfarenhet och var nära i sina själar .
Tack för att det var dom
Dom tog hand om oss alla som var där den dagen för dagkirurgi.
Och jag måste prata med alla som såg oroliga ut där omkring .
Och jag som var först , kunde försöka lugna dom andra som stod på tur att dom skulle bli så väl omhändertagna.
men !
Sen var det svårt att inte tala sanning när en kvinna frågade om det gjorde ont ?
Hm ? jag sa att det beror ju på vad man ska göra ?
Jag som skulle ta bort en grej ur livmodern , en grej som tydligen var ganska stor ändå , för hon kirurgen var tvungen att klippa den några gånger och det gjorde ont ….jodå man kunde stå ut någelunda men jo det gjorde ont .
Hon avbryt till slut pga av smärtan .
Så 90 % av vad det var kunde hon ta bort .
Så troligt blir det någon vända till , men då under narkos ….
Men så mycket vi ska stå ut med vi kvinnor
För att vi är en av dom varelserna här på jorden som kan bära fram ett nytt liv .
Så fantastiskt egentligen .
Så hade jag vart yngre så hade jag faktiskt velat gjort det igen !!!!!
eller ? inte :)
Men lycklig var jag att det var över , och att det gick skapligt .
Längtade efter min soffa , blev verkligen super trött direkt efteråt , jag hade ju fått lugnande och bedövning så troligt att det satt i också , men oj så underbart det var att hamna i mitt soffhörn sen .
Vilade mig genom resten av dagen
Dagen efter var det dags för nästa grej denna veckan som gjorde att jag fick göra allt för att hålla ihop.
Jag skulle ta mig till mitt jobb , efter nästan 4 månaders sjukskrivning skulle jag ta mig in i mitt jobb igen .
Här var det otroligt många olika känslor .
Bla att jag inte skulle kunna hålla koll på allt efter som min hjärna är så trött , och att jag inte skulle hålla mig vaken hela natten .
Men dom sakerna gick över förväntan , och ja det sitte r i ryggraden , visst , värre var det med koderna som är överallt , redan vid ingången ska man kunna en kod i hop med mitt passerkort för att ta sig in , den koden har jag glömt ja den finns inte längre kvar i min hjärna . Som tur är eller om det nu är det ???? så är koden efter semester vik från förra sommaren kvar , så in kom jag , sen blev jag glad att min kropp kom ihåg koden in på avd alldeles själv :)
Ja ok resten av natten gick lite ringrostigt , men bättre och lättare än vad jag trodde .
Kände mig stark på morgonen , kände mig Bäst !!!! ett tag där , och kunde ta hela världen i famn .
En ung kvinna som kom och avlöste mig på morgonen , mådde så dåligt , å vad jag kände igen mig i henne å vad jag kunde känna in hennes känslor ….. vad gör världen mot oss ????
Önskade att jag kunde ha tagit henne med mig i min ficka och hjälpt henne .
Men hon var för stor för det !
Jag försökte på typ 5 minuter ge henne så många av mina verktyg som jag vet funkar , utan att verka allt för galen :)
Å vilken sorg !
Efter sovningen , vaknade jag med en stunds ork , som gick åt till att motionera mig och hundarna och laga mat , sen var det bara soffan som gällde , jag har varit så mycket trött den här veckan så jag inte ens orkade skriva här i bloggen ...så trött.
På fredagen tog jag mig i alla fall till affären , aktiverade hundarna ihop med min dotter och hennes små och lite fix hemma hos henne , dom har vart förkylda hela sportlovs veckan så trist , men så är det .
Sen blev jag så där super trött igen ..så där in i själens trött .
Så jag var tvungen hem och sova lite igen .
Sen mot kvällen grattade vi min svärson som nu börjar komma in i vuxen ålder ;) eller inte .
Tar tid för männen ;)
Och fast det var lite folk där , så fixade jag det riktigt bra , det är ett friskhets tecken , eller att jag håller på att må lite bättre , frisk blir jag ju inte .
Här några foton från ett besök för några veckor sen på Ikea .
Med flickorna .
*
Älskar när det börjar komma små blad på blommorna .
Å vad härligt vår tecken .
*
Lilla katten Äster bor in sig mer och mer .
Helt plötsligt fick jag synd på henne på köks soffan på nedre botten :)
Så glad för hennes skulle , hon verkar verkligen trivas här .
Funderar lite på ???? hur gör vi med henne när vi ska på våra 70 talars semestrar ?
och min son troligt kommer jobba hela dagarna hm ?
Vill hon verkligen vara själv ...så mycket .
Eller ? ska man prova skaffa en till katt som en vän till henne ?
Men det hette att hon inte var så förtjust i dom andra katterna på katthemmet , och egentligen vill jag kanske bara ha en katt ? eller vill jag ha en till tro .
Äster är husses katt .
Japp det är hon , jodå hon gillar mig också men visst är det husse katt .
Får fundera hur vi ska göra .
Skulle kunna tänka mig en katt till , för oj vad det värmer att ha gett katten Äster en sån glädje i sitt liv , skulle man kunna göra igen menar jag .
Ligger och myser i solen .
Äster är galen i mjuk plast .
Som tur är så äter hon inte upp det , men vill verkligen tugga på det .
Hittade henne i plastpås lådan i köket som jag inte riktigt hade skjutit igen , vilken tur att jag såg hennes huvud kika upp :) alltså tror hon hade hamnat i paradiset ….:)
I en plast låda :) :)
*
Dom där små som förgyller livet så mycket .
Majken
Hon har också en egen plånbok , och hon tjänar också slantar när hon hjälper till hemma .
Eller pantar burkar med mormor .
Men där i fanns också en studsboll och ett par stenar ….
Barn är underbara !!!
Line är suverän på att räkna .
Vad ska det bli av den tjejen :) så konstnärlig och så klok
*
Pennie
Ja ?
Hon är nu 4 1/2 år nu ca , hon har alltid varit lite kräsen på mat och runt löp och skendräktighet har hon tyckt att äta är överskattat.
Hon bär alltid sin mat från matskålen till sin bädd , ibland grävt ner den i bädden , eller sullat den på sin färd mellan skål och bädden , jag har ställt matskålen bredvid bädden nån gång för att se vad som händer , men då sätter hon sig ner och bara glor på mig som om hon tror jag blitt galen ,där ska inte skålen vara ,hon tar evigheter på sig att äta . Med sitt vandrande fram och tillbaka , viss kött har det sett ut som hon inga tänder har i munnen när hon ska tugga den Och lämnat många gånger maten.
Som man har fått varit med och hållt undan för Znö.
Som verkligen inte behöver ha mer .
Mina hundar har alltid fått setat ner vid sin skål och väntat , dom har fått tagit ögon kontakt med mig för ett varsågod , varför det då , jo en del sitter kvar sen jag hade många hundar , ville ha lite ordning vid ätandes , och så har det fortsatt , tycker det är ganska så bra liksom ordning , jaja det kan man tycka vad man vill om , men Pennie hon tycker eller vill inte eller fattar inte efter all den här tiden varför hon ska ta ögon kontakt och hon har ju inte varit speciellt sugen på det som finns i skålen heller , så hon har satt sig i bästa fall vid skålen , annars en bit ifrån …..en bra bit ifrån ..hon kan ta en evighet på sig innan hon tar ögon kontakt , hon kan titta ut genom altan dörren en stund eller bara titta på skålen , men för det mesta till slut tar hon kontakt , men inte är det så hon kastar sig med glädje över maten inte ???
Nu för någon vecka sedan är hon som förbytt ??????
Hon tigger mest hela dagen , går man ut i köket kommer hon som ett skott , finns det nått till mig , hon skäller på mig , SKYNDA om jag är för sölig när jag ska ställa ner hennes skål ?
Hon tar direkt ögon kontakt , hon lämnar inte skålen ingen vandring till bädden , hon kastar i sig maten fortare än Znö , och det säger inte lite , hon slickar den ren , direkt efter kan hon tigga om mer .
Igår nä rjag hade dom med mig till min dotter , köpte jag med mig en sån där korv med mat i åt dom , brukar ge dom sånt ibland när vi är på semester , då gillar hon det inte äter aldrig upp det .
Igår när jag delade upp det åt dom , tuggade hon i sig det jätte fort , sen stal hon en bit av Znö , tror Znö blev jätte förvånad ? vad tusan händer .?Såg hennes blick ut att undra .
Pennie slickade i sig smulorna som Znö hade tappat på golvet .
Alltså ???? VA
Och
Hon är överkelig alltså verkligen super kelig .
Och hon har nyss slutat löpt inte skendräktig .
Aldrig vart så här förut runt löpen .
Utan tvärsom , inte velat ha nått alls .
Hon dricker mer vatten tycker jag , eller åtminstonde oftare , för mina fröknar dricker inte så mycket vatten vilket jag antar beror på att dom äter kött inge foder .
Så ?
Vad händer .
En teori är att det hänt nått nu när hon blivit vuxen ?
Eller är hon sjuk på nått sätt ?
Det tror jag inte ? hon är super pigg också , och skäller runt på gården mer än vanligt .
Är hon rädd att Äster ska ta hennes mat ?
Alltså jag vet inte ?
Något annat som också hänt är at hon ibland gnäller till i rörelse tex om dom leker , då kan hon bli tvär arg på Znö som om hon gjort nått .
Hon bara vred sig en dag här när hon skulle ut , och skrek till ????
Den sista delen här ska ja ta henne till en kiropraktor och kolla .
Men ja hon är annorlunda
?
Får se om jag blir klokar med tiden .
*
Att vara en stark person ?
Ibland tror jag att människor omkring mig tycker att jag är svag , eller vad man ska använda för ord .Att jag inte klarar av saker här i livet .
Men det är nog ganska så fel .
Jag är känslig , jag tar in andras känslor , vilket gör att jag får deras mående också .
Jag öppnar mig ofta och mycket om mig själv , det tycker jag är en mycket stark del av en människa .
Men jag vet vad jag vill , jag vet vad jag tycker , jag är någon att luta sig mot om man behöver , jag tar hand om andra levande individer , jag månar verkligen om människorna och djuren omkring mig , jag ger min familj en bra miljö att leva i .
Jag känner mig stark i mitt mående .
Jag tar tag i mitt liv , ger mig själv med hjälp av andra människor en massa fungerandes verktyg för att kunna leva med glädje .
Jag sätter mig aldrig ner och ger upp , nej om det inte funkar nått , så hittar jag nya lösningar och vägar ...jag ger inte upp .
Fast jag mår otroligt dåligt i bland så låter jag det aldrig bli att jag ger upp ,jag låter det ta mig i besittning och väntar ut det tills det klingar av .
När jag var yngre tänkte jag allt ibland, ska jag må så här i mitt liv , då vill jag inte vara med . Men med åren lär man sig att det kommer nya bra känslor igen .
Och att det då är värt så otroligt mycket att leva .
Så jag låter det skölja igenom mig och tar tag i dom underbara bra känslorna som infinner sig sen .
Så nä jag är ingen svag människa !
*
