Kennel Artemis Blogg: Gammal och mer bekväm ?

Vad händer ?

är det åldern.

Trodde nog aldrig att jag skulle bli så bekväm , och orolig för , för mycke jobb i mitt liv .

Förr trodde jag att jag var oövervinnerlig i alla situationer .

men !

Det tog ju ner mig också gång på gång.

Men ändå trodde jag det nästa gång igen , att jag fixade allt.

Kanske jag har blivit bättre i min sjukdom ?

Eller? är det så att jag blivit sämre i annat ?

Som tex att min kropp faktiskt börjar bli en aningen utsliten , att den inte orkar allt som mitt huvud hittar på ?

Har haft en helg med mycke tänkande mycke känslor.

har ju haft i tanken länge att jag skulle ta in en liten hund i våran familj.

Verkligen tänkt och funderat på hur det skulle kunna funka.

Det är också nått nytt för mig , att plocka in det som kan vara negativt också ; förr tänkte jag bara positivt om det var nått jag ville , då fanns det inte några direkta hinder. och ja kanske det då blev min verklighet också , att inga hinder fanns .

Men !

Nu tänker jag från bägge hållen , kanske nått nytt för mig .

Kanske det är därför jag inte mår så bra i det sättet att vara.

Men nu har jag verkligen tänkt , hade på gång en mycket liten hane som skulle få bo hos oss.

oj vad jag tyckte det skulle bli kul , tänk så kul att få in en ny indevid i våran familj , tycker det är så få , alldeles för få i våran familj just nu .Om man tänker på att vi som mest hade 6 hundar plus 3 katter och 2 marsvin samtidigt, så är det väldigt lite med två hundar nu .

Så klart jag saknar själar i mitt hem (visserligen är dom här själarna jodå men jag behöver kontakten i levande livet ) så vill hemskt gärna ha fler.

Men någon ? har sett till att jag har två stycken fröknar med egna ganska så besvärliga problem , som faktiskt gör att det blir svårt att ha in fler .

För mig !

Ja just det är jag som då måste lägga ännu mer energie på fler indevider , och jag har fullt upp med dom två själarna levande jag har .

Så jag backade.

Och insåg att så länge mina fröknar finns och det har vi pratat om jag och mina fröknar , dom ska bli såååå gamla , så blir det svårt att kunna ta hand om fler .

Ja visserligen en självgående katt , men då är det ju andra hinder , som tex vårat vagabond liv halva året .

Jag har verkligen blivit gammal och bekväm.

Det just nu räcker med två fröknar.

Jag ser en massa problem , tex att jag måste erkänna att jag inte fått riktig bukt med Znö`s separation ångest , hon verkar ok när jag är borta , men oj när jag kommer hem ,hon tar ner mig riktigt mycket .

Hoppar och lever runt mig , så jag får blåmärken och hela mitt hem blir i gungning.

Men ! det går inte att ta tag i det , blir jag arg så blir det värre då går det över i galen skap, försöker jag ignorerar ,ja haha hur gör man det med en hund som sitter på huvudet på en , 50 kg hund , lite svårt att ignorera det . Så jag bara kliver in och försöker ta mig igenom huset och få ut dom på baksidan , Pennie har hela tiden vart ok när jag kommit hem , men ! eftersom hon ingen uppmärksamhet får eftersom jag har fullt upp med en hoppande Znö så har hon också börjat hoppa en del , klart man fattar det , hennes ända sätt att få nån kontakt med matte , visserligen kan man säga åt henne och hon ger sig .

Ja man kan säga att det är verkligen kaos när jag kommer hem .

Många gånger hjälper min son mig , om han är hemma , hundarna kommer som galningar rusandes in till han och skriker ,nu kommer hon! nu kommer hon ! , när dom hör bilen .Då tar han ut dom på baksidan , så jag kan komma in i huset utan att tampas med dom .

Ja har verkligen misslyckats med detta .

Och det är Znö som är svår.

Man kan inte bli arg på en hund som har så mycket stress ,på slag .

Det blir som sagt dubbelt värre .

När vi ska ut ur huset är det lite lika dant , då är hon troligt stressad för hon inte vet vad som ska hända utan för dörren , ska vi på promenad eller ska vi åka nån stans eller vad händer ??????

Men där har jag gjort som så att jag tränat dom bägge att man sitter innan för dörren och väntar på att jag säger att det är ok att gå ut , så det vet hon , Pennie sitter direkt och snällt väntar, Znö måste hoppa runt som en tok först , sen sätter hon sig , jag säger sitt och väntar ut henne.

Så lugn jag bara kan vara .

Till slut sitter hon , men är då redan så uppe i varv , så det inte är bra för henne .

Hon varvar ner ganska snabbt när hon ser vad som är på gång.

Så här har vi nu snart haft det i 4 år, ja det var ju värre i början , nu är det hanterbart.

Ibland för Pennies skull brukar Znö få vänta tills Pennie har fått kommit ut på framsidan , så hon slipper ha den stressiga med systern runt sig , jag delar också ofta upp promenaderna så det blir bättre för dom bägge .

Så då kan ni tänka er hur det skulle kunna finnas en liten hund i den här röran ????? nä känns inte ok .

Så mina fröknar får allt leva sina liv först ..innan jag tar in någon nu själ , fast det känns riktigt trist när jag säger det .

Pennie är glad för mitt beslut , hon har blivit så kelig , vill gosa jätte mycke med mig .

Hon har också blivit lite som Znö som ska vara mitt i centrum hela tiden ,ser Znö att jag gosar med Pennie kommer hon direkt och nästan försöker knuffa bort Pennie , så där får man vara med så inte Pennie blir bort knuffad hela tiden , Pennie har börjat gjort lika på sista tiden , hon har nog tänkt ut att det är enda chansen att få komma fram till mig ...ja !

Sen har vi promenaderna , svårt att gå med dom bägge två samtidigt , och framför allt nu när man inte kan vara i skogen , det är jakt på Älg och det är björn , så måste jag gå flera gånger, för att möta hund med dom bägge i koppel , nejtack, har full sjå med Pennie ensam , och Znö hjälper Pennie med hennes hundrädsla om hon är med . Och Znö som är rädd för människor och blir flykt benägen när det kommer för många omkring henne och hon inte känner att hon har koll på dom alla.

Så ja som ni kan förstå så har jag så jag klarar mig på våra promenader redan.

Och har fått så ont i mina armar , har ständig värk nu för tiden , mer eller mindre , och tabletter hjälper dåligt , antagligen utsliten , eller annars typ fibro eller nått , så då blir jag ännu klenare att hålla i dom .Så nä jag har så jag klarar mig.

Någon frågade mig hur jag mådde ? och jag sa nä mår inte bra , hon tyckte nog att hon inte visset vad hon sen skulle säga, men du kan jobba ? nä igentligen inte , jag tvingar mig dit :

Kanske mycke tråkiga svar , men ? skulle jag ha ljugit annars ? eller ?

Min kropp/själ vill vara ledig hela tiden så jag kan lägga upp mina dagar på ett sånt sätt så min kropp mår bra , och det funkar , riktigt bra på mina lediga dagar , men inte när jag jobbar.

Och då är det inte själva jobbet eller mina arbetskamrater som är problemet.

Utan bara att jag måste tvinga mig igenom en natt på ca 10 tim , med värk och psykiskt dåligt mående, och dessa hemska svettningar , svettas så jag blir sjö blöt och sen frys frossa efter , och då ska ni veta att dom svettningarna kommer sällan hemma .och sen ska jag fungera i arbetsgruppen , vilket inte heller är så lätt jämt.Jag känner mig på sidan om många gånger men det är självförvållat jo absolut ,men inte så kul jämt. Fat jag klarar det bra för det mesta , det har jag ju levt med hela mitt liv med andra människor. Så igentligen inget nytt .Tror det som är enklast med mitt jobb är dom boende , som tur är .

För är det jobbigt med dom , så är det ju pga deras sjukdom , och det kan jag ta .

och ja jag klagar och gnäller och pratar mycke om mig själv och mina sjukdomar , förstår att det kan bli jobbigt för dom som är runt om mig , men det är en av mina ventiler. Och skulle jag inte ha den ventilen så vete sjutton hur jag skulle må.

Önskade mig mer skratt i livet .

Som någon sa nån gång när jag var yngre ,nån gång där jag slutade att skratta för att det inte fanns så mycke i livet att skratta åt , du är alldeles för alvarlig .

Kanske ?

Men hur ska jag kunna börja skratta igen ?

GP verket

Jag tog morgon promenaden där i morse, visste inte var jag ska ta vägen annars .

Väldigt vackert , samtidigt som det var lite kusligt , och jag såg inte om det skulle dyka upp nått.

Men kanske inte så många som smyger runt på såna ställen i mörker och dimma.

Tyvärr inte kameran med mig .

Men fick till nån bild med mobilen .

Är det dimma någon annan dag måste jag nog försöka få med mig kameran , ett dilemma också ? svårt att ha med sig en kamera med dessa fröknar , rädd man ska ramla ikull och ha kameran runt halsen hm ?