Jag och mina åkommor

Ja , just nu känner man sig som en hypokondriker.

Bara en massa sjukdomsprat i sitt liv , och då uppmärksammar man också andras sjukdomar på ett annat sätt också.

Och ja jag vet inte blir jag friskare för att jag pratar om det mest hela tiden ? eller blir man det ?

Kanske det faktiskt är mycket bra att få prata av sig för det är ju nått man har omkring sig hela tiden .

Men man kanske ska ta och begränsa sig ?

Jag är ju Bipolär en lindrig grad heter det , men nja inte vet jag om jag håller med när jag mår som sämst hur lindrigt det är då , men visst absolut det är lindrigt mot vad det kan vara .

Sen har jag lärt mig att leva med det och det är "lättare" att hantera för mig nu än när jag var typ 14 år. Då mådde man dåligt och visste inte vad det handlade om utan känslan var men om jag ska må så här resten av mitt liv , så kommer jag inte stå ut...

När man sen upptäcker att ja jag mår dåligt ibland men det går över , så kan man hantera problemet på ett annat sätt .

Själva Diagnosen fick jag inte förrens jag var närmare 30 år , och det vid ett tillfälle när  jag vart utbränd , många bäckar små blev en hel Å, ,och jag fick träffa en Psyk läkare , ,som ganska direkt förstod hur det stod till , men ! det tog många år efter det som jag kunde ta det till mig , och sanningen är att det just är bara dom senaste åren som jag har kunnat själv kallat mig för Manodepressiv eller som det nu heter Bipolär.

Men 

Till saken har nu dom senaste åren ska jag vell säga , när jag mått dåligt har jag "plåstrat"tagit långledigt sjukskrivit mig nån natt och sen tyckt att nu funkar det igen .

och det har det gjort ett tag , sen har jag mått dåligt igen ...osv

Vilket alla förstår att det håller inte i längden , så i början på det här året mådde jag dåligt igen.

Jag fick ont i hela kroppen , värk överallt ,huvudvärk ledvärk ,orkeslös,så där ända in i själen,mina vanliga långpromenader i skogen var hemska , jag orkade knappt röra mig , kom in i skogen och trodde att jag kommer inte orka gå hem igen .

Flåsade ,drog kroppen med mig .

Jag fick minska promenad längden och gå på ställen som det inte var så backigt.

tack och lov för våran gård .

Jag orkade knappt hålla mina vildar i kopplena längre , började med grimma på dom (vilket jag känner viss motstånd mot ) men i ett sånt här läge vad gör man ?

Det underlättar en hel del .

Gått på Sjukgymnastik för min rygg i ca 9 mån och det kändes så bra , jag kände mig så stark, jag hade bättre andning också (den historien kräver en egen berättelse ) men som sagt min andning var så mycke bättre .

Men nu orkade jag ingenting och andningen var kass igen ,var helt slut efter gym passen som jag hade klarat så bra alldeles innan .

promenaderna i skogen som jag flygit fram känt mig så pigg .

Dom blev en stor ångest att ta .

Jag funderade mycke på vad jag hade åkt på , finns massa sjukdomar med dom symtomerna som jag fått.

Var till Läkaren och vi tillsammans konstaterade utmattningssyndrom

För vad jag inte visste var att man även kunde få ont i kroppen av det , och det var minst 17 år sedan jag hade det sist .

Så nu med viss motstånd är jag sjukskriven .

Och 

Jag måste på nått sätt lära mig leva på ett bättre sätt för min kropp och själ.

Dom där maniska perioderna i mitt liv är tuffa , även fast jag verkligen älskar att vara så där underbart kreativ, så måste jag försöka bromsa, och det finns ingen som kan säga det åt mig , för som ett litet envist barn blir det effekt åt andra hållet .

Och alla krav i livet som jag lägger tungt på mina axlar måste jag begränsa.

Och 

Att inte bry sig så mycke om vad andra tycker om mig , det är svårt , konstigt nog ??? jag som vart den där rebellen så många gånger i mitt liv , och gjort sånt med livet som jag själv har tyckt varit bra.

Måste plocka fram henne igen .

För ingen annan kan leva mitt liv.

det är jag och mina närmaste som ska klara av mig :)

Dom andra får om dom inte kan klara av mig , hitta nån annan att vara med ....

Och ja jag har allt förlorat en del vänner på vägen , men ? är det vänner då ?

Och jag klankar inte ner på nån , för jag om någon vet hur det är att leva intill den här människan :) och det är inte det lättaste :)

Igår

Gjorde jag alldeles för mycke på fm,åkte och tränade, vilket gick ganska bra , även fast jag hade en hel del ångest i omklädningsrummet innan jag skulle in , och kände oj ! vad folk när jag kom in i lokalen, men tänkte att visst hejjar man på folk men sen får man vara i fred.

Och träningen ger mig mycket bra , så jag vill verkligen inte avstå, fast jag får verkligen anpassa efter orken just nu. Sänka vikterna , och antal gånger , men det funkade , arbetsterapeuten är en mycket bra kvinna , berättade för henne hur jag mår, och hon känns verkligen som hon förstår.

Efter det så kände jag att jag måste handla , mat måste man ju ha , och mornarna är det mindre med folk , jag fick ta en lugnande för att klara den biten , gick bra kände mig rätt lugn och bra på affären :)

Fats här kommer samvetet in att någon ska se mig på affären och tycka , men jag såg henne och hon såg då så pigg ut , de är en fras som får det att knyta sig i min mage , om jag berättar för någon att jag nu är sjukskriven för utmattningssyndrom , och man får till svar att det syns verkligen inte du ser så pigg ut ???? varför säger man så ? är det för att uppmuntra människan ? eller är det för att tala om att nä men då måste du allt inbilla dig för det syns då inte ???

Eller 

Känner lite rädsla för det , att nån ska se en och meddela tex chefen att hon såg då inge sjuk ut .

Undrar ? vad dom har för bild av någon som har den här åkomman ? hur ska man se ut ? som ett vrak eller ? hur menar dom att man ska se ut ?

Kanske som jag såg ut efter fm igår .

För när jag kommit hem från affären , hade jag dåligt samvete för mina hundar , som jag då tog i skogen , fast jag redan var slut, gick en ganska lång vända tänkte att kanske det blir deras enda idag.

Det var super tungt , och i skogen tänkte jag att nu får jag en hjärnblödning snart hade en sån otrolig hemskt sprängande huvudvärk.

Men jag flåsade mig hem , med två hundar i koppel , i grimma , Znö går bakom mig hela tiden, bökar i snön som en mullvad i mellanåt och torkar av sig på mina ben på baksidan så jag fryser för jag blir så blöt , nästa gång ska jag ha regn byxor på mig . Pennie plogar stigen framför mig som en mullvad .

Pennie tittar på mig i bland som om jag var den tråkigaste matten som finnas.

Och ja jag känner mig som en mycket tråkig matte just nu , men jag har full sjå att överleva och dom får stå ut .För jag kan faktiskt vakna en morgon och må förträffligt bra .

Kom hem och blev liggandes resten av dagen .

Sover och sover ...och det är ju för det mesta bästa medicinen , så det är vell bara att sova.

Allt annat får komma sen när jag är pigg igen .

Tur! 

Som sagt att dom löper bägge två , dom aktiverar varandra så dom är helt slut på kvällen.

Så mitt samvete kan lindas lite granna .

*

Ha en bra dag !

Och tur är att man har fri vilja att läsa min Blogg 

För mycke sånt här blir det troligt ett tag.

*

Sen måste jag allt komma ner på vanlig hundägare nivå.

För i mitt huvud snurrar det alltid tankar om den ena träningen efter den andra .

Och det ger mig dåligt samvete för att jag inte orkar hinna med ....

*

Mycket deprimerad är jag också till och från - och det beror mycket på att jag förlorade en nära vän förra året .Det är så tufft att bära .

Så otroligt saknad 

Min Tilda

Hundarna och Jag

När jag ska berätta om mina två fröknar som jag nu lever med 

Blir det verkligen att låta som om jag har dom värsta hundarna man kan ha ???

Och njä det är dom inte , men kanske en hel del för mycke för en kvinna på över 50 ? eller

Har jag som en vän till mig säger , fått det jag förtjänar :) eller vad är det för ord hon använder nu igen ????

Eller 

Rättare sagt , dom har hamnat precis där dom ska hamnat .

Men !

Visst är dom en hel del , tror aldrig jag haft en tre åring/ar som studsar omkring och på mig ,omkring går vell an , men på mig när jag varit borta från dom , dom är som tokiga .

det ser ut som om pennie skulle ha fjädrar i benen sån studs hon får till.

Och ja den ena av dom,Znö; bet mig också i studsen från början , men det har hon i allafall slutat med .

Dom blir sååå glada eller troligt så uppjagade när jag kommer hem så dom inte kan tygla sig Hm ?

Och jag får banne mig inte dom att sluta heller ???

Jo om man säger åt Pennie så ger hon sig ...men Znö ,hennes gräns av stress har överstigits redan när hon hör bilen komma ..då dom kommer inspringandes till min son och talar om Hallå !!!! nu kommer hon, studsar , rusar runt , i full fart när dom får han på benen ,igenom huset så allt i vägen yr omkring dom.Då ska dom ut , för han min son har börjat släppa ut dom när jag kommer för att skona sin mor från all tumult som uppstår ....alltså på baksidan, för att jag ska komma in i huset innan dom tar ner mig , så det har blivit en vana....

?

Vad beror detta på ? 

Är det Znö´s stress som slår igenom till dom bägge ? eller vad händer .

Dom gjorde lika dant fast Tilda fanns .

Fast inte Tilda då 

Kan med sorg i hjärtat inte knappt hälsa på dom , tänk er så trist den där mysiga stunden innan för dörren när man kommer hem och få hälsa på sina hundar .

Jo 

Det går att klappa Pennie , men gör jag det med Znö , eller hon bredvid i situationen , då förstärks hennes stress , och det blir bara värre .

Så kanske det hela igentligen handlar om att leva med en mycket lätt stressad hund.

Vägen till stress för Znö är fruktansvärt kort.

Jag får vänta en stund innan jag kan mysa med dom , och då tränger sig Znö i mellan mest hela tiden , så för att mysa med Pennie får man se till så Znö är upptagen eller när man är själv med Pennie Hm ?

Znö ser ut som en ängel så otroligt söt , så super genom snäll , men stress gör henne till en tok.

Ända sen hon hit kom har jag haft henne i mitt synfält. när jag är hemma , hon lämnar inte gärna mig ur sikte, en del av lärdomen kanske ? 

För jag har problem med att ha någon i min Aura hela tiden .

Pennie vill gärna vara med mig men hon kan koppla av i nån annan del av huset utan mig , eller ute .

Znö blev skrämd av en människa när hon var ca 8 mån , inträngd mot en vägg när en människa utav oförstånd ville hälsa på henne .

Jag försökte hindra det , men för sent.

Efter det litar hon inte på människor som går på henne , får hon komma själv i sin egna takt går det bra . Efter en del träning .

Hon får sån panik när det blir människor  omkring henne så hon försöker fly,ska man på ställen som det veteligen finns en massa människor måste jag ha sele eller grimma på henne så hon omöjligt kan fly, hon höll på att lyckas en gång på ett utställnings område , hon kom ur halsbandet när en person sträckte fram handen och skulle vara snäll och hälsa ....som tur var fick jag tag i henne innan hon han dra i panik .Vill inte veta hur det hade gått om hon lyckats flytt....

Så nu är det grimma eller sele som gäller .

var på en hundutställnings träning , hade haft henne ute och det hade gått bra men jobbigt för henne , satt henne och en med resandes hund i bilen under fika stunden , inte tillsammans , men i samma bil , när jag stod där i lugn och ro och fika hörde jag någon ropa det kommer en lös han hund här vems är det är den aggressiv ??????

Han hunden som kom smygandes på andra sidan utställnings planen , var min tik Znö , oj tänkte jag , bara ingen försöker ta henne !!!!

Jag ropade på Znö , men tänkte att har hon redan blivit stressad av den här situationen så kommer hon troligtvist inte att höra mig .

Men :) till min glädje kom hon springandes till mig ;) hon hade fått upp grinden och kommit ut , jag hade nog varit slarvig och glömt stängt till ordentligt ,kan se det framför mig , hon är lite klumpig min lilla kubik , så hon hade kanske bara vänt på sig och grinden åkt upp ....

Så den farliga han hunden var infångad.

Men 

Min rädsla där var att hon skulle bli så rädd att hon drog.Från alla människor.

För när stressen slår in får hon ingen ordning på tankegången .

Då är hon svår hanterlig.

Som första sommaren med husvagnen , hon var mycke rädd , rädd utanför husvagnen , rädd när man skulle gå omkring med henne , hon var rädd mest hela tiden , och svår att ha med ,till slut var vi mest i bilen ....åkte runt då var hon trygg , hon fick vara mycke i bilen på campingarna för att hon skulle känna sig någelunda trygg.

Här började jag till och med funderar hur man skulle kunna ha en sån här hund ?

För hennes egen skull .

Jag var rädd att hon hade smärta nån stanns som blev till stress , vi fick sedan veta genom HD röntgen att hon hade en D höft med pålagringar.

Vilket jag då sammankopplade med hennes beteende , fick smärtlindrig utskrivet.

Och behandlade henne som om hon hade smärta.

Men ? vet inte om jag tyckte att det blev någon bättring.

Så jag kontaktade en veterinär som jag haft i alla år som hundägare för råd.

han efter att sett både hunden och röntgen plåtarna var förvånad hur någon kunde säga att hon skulle ha smärta ???

Hon har nästan inga pålagringar fick jag nu veta ? 

enda gången hon kunde bli smärt påverkad var om benet skulle typ komma i ett fel läge då kunde det göra ont.

Så smärtlindringen togs bort , och jag märkte ingen förändring.

Så 

Tillbaka på rutan ett , en mycket stress känslig hund hade jag fått i mina ägor.

Mer om mina hundar kommer ...

En liten början var det här 

En dag i början på 2019

Önskade att jag kunde skriva att oj vad jag mår bra nu i början på det nya året .

Men nä !

Jag var så igång :) motionerade mig och dom fyrbenta flickorna så bra , tränade på Sjukgymnastikens gym två dar i veckan , sedan nu ca 8-9 mån , och det har känts så bra jag har varit så glad.

Inge ont i ryggen , pigg flygit fram i skogen ...

Men !

Den glädjen som är långvarig .

För ca tre veckor sedan vaknade jag och hade verkligen ont i alla muskler i kroppen så kändes det , trodde att nu måste jag ha åkt på nån form av influensa ? 

Men var verkligen inge förkyld inge feber inget mer än verkligen ont i kroppen.

Men det gick över - med lite vila - sen körde jag igen - men nu var det segt ? vikter som jag hade lyft ett tag och hade känts bra med , orkade knappt ,och det var riktigt tungt ,blev helst slut efter passet så jag orkade knappt köra bilen hem .

Lika så under promenaderna som hade känts så lätta , nu undrade jag flera gånger om jag ens skulle orka ta mig hem från skogen .

Värk i alla muskler leder .och så otroligt trött.

orkeslös.

Här börjar man iallafall jag som tänker för mycke många gånger , tankarna börjar snurra vad allt detta kan bero på?????

Och det gör ju ingen glad för oj vad mycke åkommor det finns med dom här symtomerna .

Har vissa punkter på kroppen som tex vid armbågarna som verkligen ömmar.

Ihop med detta eller om det hör till det jag åkt på ? vad vet jag , svettas jag i massor , visserligen har jag kommit i övergångsåldern med svettningar på natten och då och då på dagarna , men nu rinner det av mig så fort jag gör något fysiskt.

På Gymmet skulle jag behöva ha en handduk  i släptåg mest hela tiden .

Brukar titta omkring mig och tänka men jissus vad alla ser svala ut , men inte jag .

Hade börjat äntligen tagit tag i hall rust , men det fick jag lägga åt sidan , om det rann av mig när jag skulle arbeta med den ....

Ihop med det här blev jag att må psykiskt dåligt , jag tänker för mycke , så igår höll jag på att klappa ihop totalt , tankar om att aldrig mer kunna bli pigg igen gör mig mycket deprimerad .

Och att vara tvungen nu när jag inte orkar och är så seg att avstå från gymmet , gör mig också att må skit .

Ringde till Vårdcenralen , och det sitter långt in när det gäller mig .

Hon på mottagningen  trodde nog lite som jag att det kunde vara Järn brist , en av mina tankar .

Fick en tid först nästa Tisdag ? oj vad folk dom måste ha , eller ? kanske för få läkare .

Kom på här om dagen efter en mycket skön meditation (skulle ha stannat där inge ont bara skönt ) , tanken slog mig att jag fick järntabletter utskrivna i våras av en läkare som tyckte att det var lågt.

Men ? utav nån anledning slutade jag att ta dom ? 

Lite typiskt mig ? men kan berott på att jag då som nu fick Diarre`utav dom för oj vilken Diarre`jag fått.Hm typiskt , men eftersom jag är sjukskriven får jag vell springa på toa då 

Men hur som helst , är det andra dagen idag med Järn och jag känner mig bättre .

men ? 

Om det beror på det ? vet jag inte eller om skovet i vad jag har börjar ge sig ...

Eller för att jag inte vart ut med någon hund eller vart på något Gym idag eller inte rustat någon hall just idag ??? det vet jag inte heller om det beror på det 

Ska till Läkaren på Tisdag får se vad han tror .

Sååååå mycket Eller ! och en massa frågetecken.

Samvetet !

För dom där fyrbenta är stort .

Men !

Utav något ont kommer det nått gott eller vad man ska säga :)

Pennie höglöper - och hon är ganska jobbig - men hon aktiverar både sig själv och Znö.

Genom att leka kärleksfulla lekar ute på gården, och då alla som har stora hundar vet så är det ganska burdust.

Znö som inte löper och inte har samma driv , tröttnar då och då , vilket hon då hoppar på dörren och vill in , släpper in henne , och Pennie hyker sig så jag inte ska se henne haha så hon slipper gå in .

Tar ett tag , då hoppas det på dörren igen ,Pennie , men när jag öppnar dörren backar hon och står och väntar .

Det är som om hon frågar ,är Znö inne ? kan hon vilja få komma ut och leka :)

Och Znö är så snäll så visst kommer hon ut och leker.

Så ja , Pennie håller fart i dom båda.

Så just nu ser Pennie ut så här och det säger inte lite , för hon är svår att få trött.

Så tror att jag inte behöver ha allt för dåligt samvete.

*

Inte bara jag som har jobbigt ur sängen idag

Nyss vaknat

En sån där dag som känns lite som bara en väntan på att vara tvungen att ge sig iväg på första natten efter lång ledighet.
Segt att kliva ur sängen.
Funderar på om mitt humör passar för att social träna mina skogs hundar idag igen 🤔
Eller om jag ska hålla mig i skogen idag.

Upp och ner mest hela tiden

En dålig bild på Pennie och all snön som kommit under sen natten och halva dagen idag.

Hundarna är som vanligt super nöjda med all snön .

Och 

Jag glömde som vanligt att ta kort på alla trevliga som kommer på mina tränings tillfällen med hund

Igår var vi bakom Spendrups igen , parkeringen där är så bra alltid plogad ;) och det finns lyse.

Sen om dom som parkerar där tycker det är ok ??? 

Ja det vet jag inte - men i alla dom här åren som vi vart där har ingen klagat iallafall .

Stor eloge till kontors folket på Spendrups :)

Jag hade åter igen Rallylydnads skyltarna som hjälp medel vid enkel Lydnads träning

Kanske nån tycker det är tjatigt , men jag tycker det är så bra på flera olika sätt ,bla så slipper det vara en som ska tala om vad dom andra ska göra hela tiden , alla kan liksom ha ansvar för sin egna träning men självklart så kan man rådfråga varandra.

Man kan köra fler hundar , som jag och fler med mig som har fler hundar .

Och träningen är så bra , enkla lydnads moment som dom flesta ekipage kan träna , och det hela går ut på att ha kontakt med sina hundar , man får inte korrigera med kopplet , man får inte ta på hunden/arna man bara lockar med både kropp och röst och en massa godis för att få hunden att göra det man vill .

Så bra :)

Man får mer följsamma hundar , och hundar som kan träna ihop med andra hundar och människor .

Som bla min Znö som får ha en massa människor runt sig , och det går bättre och bättre , igår började jag lite försiktigt med att några fick ta på henne , bara lite grann och det kom en massa godis ihop med den händelsen sååå bra för Znö , hon kastade sig inte undan , lite ledsen svans , men träning och träning så kanske det kan funka till slut.

Sist jag skrev om förre träningen ? eller gjorde jag det ?

Hur som så upplevde jag Pennie förra gången när vi tränade Lydnad att hon verkligen visade att hon tyckte det var otäckt med alla hundar runt om kring henne , då kunde hon inte heller koncentrera sig på det hon skulle utan mest luktade runt.

Den här gången försökte jag tänka till ? hur gör jag så det inte behöver bli fler såna tillfällen .

Jag lät Pennie vara i bilen , med öppen lucka så hon kunde ligga där och kika på alla hundar som var där . Sen fick hon komma ut och göra sina rundor på banan när alla andra hundar satt i bilarna , så bra tränings folk ....

Och det gick så bra , hon fick hälsa på alla människor dom gillar hon utan inblandning av nån mer fyrbent, sen gjorde vi alla momenten på banan och hon var riktigt fokuserad :) :) 

Enda gången hon släppte var när en dam gick bort till sin bil , Pennie är smart , hon funderade då om nån hund skulle komma ut , det var hon tvungen att hålla koll på

Så , det är vårat nya sätt att träna , fram tills jag ser att hon blir mer trygg i situationen .

Till och med Znö var fokuserad , kan vart för hon redan vart med om det här , och att det inte var så mycke hundar i omlopp

Kul 

Älskar framsteg 

*

Så jag åkte därifrån med ett leende på läpparna , så från morgonens galenhet över inget som funkar till kvällens glädje 

Så verkligen upp och ner 

*

Idag efter Gym ,handling, tog jag Pennie på en timmes promenad i skogen , måste hålla upp våran stig , så skönt med en hund i taget , fast ! det tar tid .

Sen ut med Znö med spark , det gick så där , hon är inte speciellt van vid sparken , men med träning så blir det säkert bra , mötte en lite Sheltie höll mig lite åt sidan eftersom jag såg att min Znö reagerade på hunden , hunden passerade , och jag tänkte ta mig vidare , men då fick Znö nått flyg och kastade sig efter den och vrålade ....men alltså allvarligt , suck vad händer ????

Så lommade där ifrån , missmodig , en hund till ????som ska göra så där vid hundmöten suck, tur man har Icebugs.

Kom runt nästa hörn där stod en granne med sin lilla Tax fröken , Znö började pipa direkt hon såg den ,hm, men nu sa jag till henne på skarpen att nu går du här .

Kunde till och med stå och prata med ägaren utan att hon gjorde nått , men pep en hel del .

Men kände mig lite gladare.

Så ja bara nöta och nöta så kanske det blir någon ordning på dessa två också

Hade tänkt mig in på promenad stan

Men nix nu ska jag ta mig till Saxdalen och vara lite barnvakt 

:)

*

Om mitt socker slut

Jag bestämde mig i dag för att det blir minskning av socker inte sluta helt , tyvärr tyckte jag det blev alldeles för svårt är ju socker i all mat :(

Men inget att sörja för jag har verkligen tagit bort det mesta i socker väg - mår mycke bättre ,så nån nytta har det allt gjort .

;)

*

Ibland önskar man sig två Chihuahua

Gjort morgon promenad i skogen, med betoning på mina 3 åriga lb fröknar, japp fröknar, damer är det inte :-/
Det är nu jag igen önskade att dom här två vore mindre i storlek.
Eller att dom vore som andra lb damer jag haft... 
Dom tillsammans är inte hanterbart i dagens läge, inte för mig i alla fall.
Brukar faktiskt gå två vändor, men ibland som idag känns det inte som man har tiden till det.
Så jag drog till skogs med dom två påverkade av varandra, Pennie far ikring som en tok efter alla dofter och spår i långkoppel med sin matte efter som kastar ur sig det ena kommandot efter det andra och inget funkar mer än en stund , är hon själv, drar hon knappt nått och har kontakt med sin matte och kan fler kommando ord :-)
Znö far i kring i skogen, inte långt bort, och är som en Bergsochherdehund ska vara bara jagar iväg Rådjur och fåglar,men hör dåligt när jag ropar, och har på gott och ont blivit tuffare så hon drar längre bort och längre stunder från mig, är hon själv med mig är hon gudomlig och är bara med mig och lyssnar på mig.
Så nä det blir egna rundor ett tag framöver.
Och!
När jag skulle passera den enda vägen som jag kan möta nån, så kom en dam med en liten hund :-/
Så jag fick vända om dra med dom in i skogen en bit och sätta ner dom, här brukar Pennie vilja skrämma bort hundar genom att kasta sig i kopplet och skälla som en tok, så jag hade full fokus på henne hon satt så fint och tittade, då brakade det till för fullt i den hunden som inte brukar låta eller göra nått, och den lilla hunden bjäbbade mot flickorna, jag kände, kaos, och på råga på allt är det mest is på backen.
SUCK!  Hur blev det så här? Med dessa två.... Nu när man mindre styrka har ska man leva med detta, ja det är då jag längtar efter typ Chihuahua......
Och ja, jag vet att jag visar att situationen är otäck, och det tar dom självklart till sig.
Men?  Hur gör man när man har två 50 kg hundar i kopplet som man faktiskt inte orkar hålla så bra 🤔
Nya tag, träna en och en 😊

Första helt utan socker dagen!