torsdag 31 januari 2019

En dag i början på 2019


Önskade att jag kunde skriva att oj vad jag mår bra nu i början på det nya året .
Men nä !
Jag var så igång :) motionerade mig och dom fyrbenta flickorna så bra , tränade på Sjukgymnastikens gym två dar i veckan , sedan nu ca 8-9 mån , och det har känts så bra jag har varit så glad.
Inge ont i ryggen , pigg flygit fram i skogen ...
Men !
Den glädjen som är långvarig .
För ca tre veckor sedan vaknade jag och hade verkligen ont i alla muskler i kroppen så kändes det , trodde att nu måste jag ha åkt på nån form av influensa ? 
Men var verkligen inge förkyld inge feber inget mer än verkligen ont i kroppen.
Men det gick över - med lite vila - sen körde jag igen - men nu var det segt ? vikter som jag hade lyft ett tag och hade känts bra med , orkade knappt ,och det var riktigt tungt ,blev helst slut efter passet så jag orkade knappt köra bilen hem .
Lika så under promenaderna som hade känts så lätta , nu undrade jag flera gånger om jag ens skulle orka ta mig hem från skogen .
Värk i alla muskler leder .och så otroligt trött.
orkeslös.
Här börjar man iallafall jag som tänker för mycke många gånger , tankarna börjar snurra vad allt detta kan bero på?????
Och det gör ju ingen glad för oj vad mycke åkommor det finns med dom här symtomerna .
Har vissa punkter på kroppen som tex vid armbågarna som verkligen ömmar.
Ihop med detta eller om det hör till det jag åkt på ? vad vet jag , svettas jag i massor , visserligen har jag kommit i övergångsåldern med svettningar på natten och då och då på dagarna , men nu rinner det av mig så fort jag gör något fysiskt.
På Gymmet skulle jag behöva ha en handduk  i släptåg mest hela tiden .
Brukar titta omkring mig och tänka men jissus vad alla ser svala ut , men inte jag .
Hade börjat äntligen tagit tag i hall rust , men det fick jag lägga åt sidan , om det rann av mig när jag skulle arbeta med den ....
Ihop med det här blev jag att må psykiskt dåligt , jag tänker för mycke , så igår höll jag på att klappa ihop totalt , tankar om att aldrig mer kunna bli pigg igen gör mig mycket deprimerad .
Och att vara tvungen nu när jag inte orkar och är så seg att avstå från gymmet , gör mig också att må skit .
Ringde till Vårdcenralen , och det sitter långt in när det gäller mig .
Hon på mottagningen  trodde nog lite som jag att det kunde vara Järn brist , en av mina tankar .
Fick en tid först nästa Tisdag ? oj vad folk dom måste ha , eller ? kanske för få läkare .
Kom på här om dagen efter en mycket skön meditation (skulle ha stannat där inge ont bara skönt ) , tanken slog mig att jag fick järntabletter utskrivna i våras av en läkare som tyckte att det var lågt.
Men ? utav nån anledning slutade jag att ta dom ? 
Lite typiskt mig ? men kan berott på att jag då som nu fick Diarre`utav dom för oj vilken Diarre`jag fått.Hm typiskt , men eftersom jag är sjukskriven får jag vell springa på toa då 
Men hur som helst , är det andra dagen idag med Järn och jag känner mig bättre .
men ? 
Om det beror på det ? vet jag inte eller om skovet i vad jag har börjar ge sig ...
Eller för att jag inte vart ut med någon hund eller vart på något Gym idag eller inte rustat någon hall just idag ??? det vet jag inte heller om det beror på det 
Ska till Läkaren på Tisdag får se vad han tror .
Sååååå mycket Eller ! och en massa frågetecken.
Samvetet !
För dom där fyrbenta är stort .
Men !
Utav något ont kommer det nått gott eller vad man ska säga :)
Pennie höglöper - och hon är ganska jobbig - men hon aktiverar både sig själv och Znö.
Genom att leka kärleksfulla lekar ute på gården, och då alla som har stora hundar vet så är det ganska burdust.
Znö som inte löper och inte har samma driv , tröttnar då och då , vilket hon då hoppar på dörren och vill in , släpper in henne , och Pennie hyker sig så jag inte ska se henne haha så hon slipper gå in .
Tar ett tag , då hoppas det på dörren igen ,Pennie , men när jag öppnar dörren backar hon och står och väntar .
Det är som om hon frågar ,är Znö inne ? kan hon vilja få komma ut och leka :)
Och Znö är så snäll så visst kommer hon ut och leker.
Så ja , Pennie håller fart i dom båda.
Så just nu ser Pennie ut så här och det säger inte lite , för hon är svår att få trött.



Så tror att jag inte behöver ha allt för dåligt samvete.

*


Inga kommentarer: