söndag 10 februari 2019
Uruselt Väder
Jag tycker om vinter när det är vinter .
För såna här dagar längtar jag till såna här dagar :)
Ja detta väder
Om det kunde vara vinter riktig vinter hela vintrarna och inget sånt här hemakt slaskväder som bara ställer till bekymmer och inte ens leder till en vår eller nått , för det är långt dit än.
Så bort slaskan.
Idag var det val på isiga slaskiga vägar,vilket jag inte valde, eller skogs stigar som man sjunker till knäna om man hamnar med steget utanför den upptrampade stigen , och sjunker mest hela tiden under gången , sen ska det små hoppas över snöplogkanterna som jag måste passera eftersom jag har en liten väg att ta mig över för att komma till skogen.
Små hoppas haha det låt ju , nu för tiden små hoppar jag ingenting,jag häver mig kropp över det minsta snö hög som kommer ivägen.
Och ramlar faktiskt utav mig själv för det mesta , ibland med hjälp av hundarna.
Pennie tycker att jag är ett hopplöst fall att ha med sig i kopplet.
Och hon tycker jag är hur knäpp som helst som sätter grimma på dom , men dom är så starka för mig just nu även med grimma , smarta hundar är inte jämt bra , dom har kommit på ganska så snabbt hur man tar sig fram ändå, håller huvudet rakt fram och sen går dom med matte hängandes bakom hm ?
Men det håller inte lika länge som om dom hade sele på sig.
Och bägge försöker på alla vis att få av sig grimman vilket dom också lyckats med i mellan åt , dom plogar hela huvudet i snön och vips ibland åker grimman av .
Och eftersom det har hänt så i mellan åt så fortsätter dom försöka.
Suck
Vilket hundliv.
Två löpandes tikar som jag inte törs ha lös nån av dom .
En bakom och en framför
Den bakom Znö försöker få av sig grimman mot mina ben samtidigt som hon torkar av sig snön hon fått i hela ansiktet när hon plogar huvudet i snön för att kanske få av sig grimman där .
Så jag måste ha regn byxor på mig för annars blir jag väldigt blöt.
Hon Pennie som för det mesta går framför , letar Rådjur åt alla håll och kanter , men tack och lov är hon inte lika stark i grimma, annars skulle jag nu bara fara omkring mest hela tiden .
och plogar stigen som en mullvad för att få av sig grimman .
Och här kan säkert många tycka men !!! vad tusan ha inte grimma på dom .
Nä
precis tycker jag inte direkt heller om
Men utav flera utvägar , så måste jag just nu ha grimma på dom , om dom ska få nån form av motion.
Så ja !!!
Rådjuren spelar mycke roll i min och hundarnas värld.
Dom är jätte spännande att hålla koll på i skogen och helst nära om man inte hade en klump till matte i kopplet.
Och jätte smaskig bajs har dom , mina två flickor äter bajs i massor.
Så det "bråkar" vi om också.
Äta eller inte äta ????
Och det går att spana på dom på gården , eftersom jag matar Rådjuren vid vårat staket på baksidan , så har Pennie massor att göra hålla vakt mot dom, samtidigt kan hon den smarta sitta helt stilla ,så när det är mörkt så tänds inte ens lyset på baksidan som är sånt där lyse som tänder när man rör sig, där sitter hon helt still för att Rådjuren ska gå fram till mat hinkarna .
Eller gömmer sig i nått hörn helt stilla på den ljusa tiden .
Och
Ja jag vet inte varför hon gör så ???
För ibland sitter hon bara där och tittar , ibland jagar hon bort dom , och ibland gör hon lika med duvorna som äter mat på baksidan också ,så jag vet inte ? om det är bara en tidsfördriv en lek hon håller på med eller ?
Hon ser måttligt irriterad ut när vi kommer och avbryter det hon håller på med iallafall.
*
Pennie har blivit en snabb ätare ????
Ja jag är mycket förvånad
Hon som tar en bit i taget bär den till sin bädd på andra sidan rummet , äter den på ett sätt som om det skulle vara en mycket stooor svår tuggad bit .
Och sen går hon och hämtar nästa detta tar tid.
Men nu ,måste kolla om hon ens lämnar skål platsen ???
För vips är maten slut , tom fodret vi ger på morgonen .
Jag vet inte ? kanske det är ihop med hennes löp ? åldern , eller planerar hon att föda smått kanske ?
Znö hon äter lika snabbt som alltid.
Som om någon missunnar henne maten.
*
Har börjat med att stänga bort Znö när man kelat färdigt med henne .
Så Pennie får komma fram, hon blir annars alltid bort knuffad.
Hon har det inte så lätt med sin polare Pennie.
Kanske därför hon föredrar att vara ute så mycke , för Znö är mest inne ?
Kanske ?
Jag ser vad hon njuter Pennie när hon får vara ifred och goa med oss.
Znö är ju ett stressat inslag i livet för oss , vad ska det inte vara för Pennie.
Fast , just nu i dagarna har Znö varit Pennies stora kärlek i brist på hane .
Men
Jag tror att Pennie är snart överlöpt.
Ska ta itu med egen tid , med dom, bara dom löpt färdigt ingen mening att träna en löptik.
Och jag blir frisk igen !
Vilket jag hoppas det ska inträffa snart.
*
Trött på mig själv och allt prat om åkommor.
men om ni läser den här Bloggen får ni stå ut :) för det är en bra ventil för mig och då slipper min omgivning allt prat.
Igår vart jag deppig efter promenaderna , när man blir flåsig och genom trött av ett par korta promenader då är inte livet så kul , och ja jag vet att det finns dom som har det mycke värre än mig , men självklart är det så , men det här är min verklighet.
Och mitt liv består i att ha ork någelunda åtminstonde.
Jag älskar Leonberger det kommer jag inte ifrån , men just nu alldeles för starka för mig .
Så jag behöver mer styrka till den delen i mitt liv
Jag vill gå långa promenader med dom , men just nu har jag ingen ork till det :(
Jag vill kunna gå överallt med dom , kunna möta hundar fast dom stökar en del i kopplet , men just nu orkar jag inte hålla dom och knappt fast jag har grimma på dom .
Såååå ja detta är min verklighet just nu.
Så
Som alltid försöker jag hitta lösningar , så det snurrar i mitt huvud.
Och då kommer tankar om träning in för desto lydigare desto mer lätta att hantera så är det det vet jag , men ! det måste just nu vara en begränsning , lika som jag måste göra med allt jag gör nu , begränsa.
Så jag ska försöka ta en inlärning i taget .....
Det klurar jag på nu :)
*
Jag vill orka lika mycket som jag orkade i slutet på förra året på Gym , jag vill känna att jag nästan flyger fram i skogen ..och jag vill orka jobba .hoppas att jag kommer dit igen.
Mina mål :)
Men sakta men säkert måste det gå, för annars kommer jag få börja om igen från början .
*
I morse hade jag ångest och lite panik känsla över om det är så här jag måste ha resten av min tillvaro på jorden , och ja jag vet att jag börjar bli till åren , det ser jag om inte annat i spegeln varje dag ;)
Men
Gladare kände jag mig när jag gjort min morgon promenad , för det gick lättare :) :)
Jag blev inte helt orkeslös där mitt i skogen .
Men ja jag vet att detta inte får göra att jag tror att jag bara kan köra rakt fram igen , måste smyga igång det .
Och
Lärdomen att låta bli att göra vissa saker som inte är nödvändiga är såååååå svårt för en sån som mig.
Som typ skura en hel tvättstuga ,men allvarligt hur ofta måste man göra det , kanske verkligen räcker med en vanlig städning, bara ett ex .Jag ska alltid överdriva...vet
Så det är en av mina stora lärdomar just nu
*
Line i Nora
Satt vid datorn och gick igenom massor av foton ,bra sysselsättning när man ska vila.
Så mycket bra kort på mina kära .
Nu har jag skickat första skörden på framkallning.
Sa allt åt någon att det är ju inte allt för dyrt att förstora foton , men jo om du har en himmlans massa kort som du helst bara vill ha på väggarna hemma,hur nu det ska gå till hm så mycke väggar har jag inte :)
Får vell byta foton i mellan åt ?
Härlig bild på mitt älskade barnbarn och mina två nuvarande hundar.
:)
Och han med stort H (hm den där blicken som får det att pirra lite extra i min mage :) och vårat minsta barnbarn Majken ,som förresten blir 2 år i mars .
Tusan vad livet rasar på.
Och hon den otroligt saknade.
Känns helt förbannat overkligt att jag aldrig få ha henne omkring mig igen :(
(ursäkta ordvalet men det passar i min ilska över att förlorat henne hon som betydde så mycket för mig ,hon och jag )
Och den lilla ängsliga
Znö
Den där busan Majken ,kolla hennes blick hon är ett litet skojigt busfrö.
Och hon den fina
Line
Som blir hela 6 år i Mars
Oj !
***
Och detta med att hålla igen då ????
Och inte äta en massa socker då ?
Jadu
I min sjukdom gick det svårare , måste jag allt erkänna
Så nu jojjar jag upp och ner beroende på hur mitt humör ligger
Men
Får ta tag i det helt enkelt under dagar som jag kan göra det ,då har jag åtminstonde gjort så gott jag kan :)
*
fredag 8 februari 2019
Jag och mina åkommor
Ja , just nu känner man sig som en hypokondriker.
Bara en massa sjukdomsprat i sitt liv , och då uppmärksammar man också andras sjukdomar på ett annat sätt också.
Och ja jag vet inte blir jag friskare för att jag pratar om det mest hela tiden ? eller blir man det ?
Kanske det faktiskt är mycket bra att få prata av sig för det är ju nått man har omkring sig hela tiden .
Men man kanske ska ta och begränsa sig ?
Jag är ju Bipolär en lindrig grad heter det , men nja inte vet jag om jag håller med när jag mår som sämst hur lindrigt det är då , men visst absolut det är lindrigt mot vad det kan vara .
Sen har jag lärt mig att leva med det och det är "lättare" att hantera för mig nu än när jag var typ 14 år. Då mådde man dåligt och visste inte vad det handlade om utan känslan var men om jag ska må så här resten av mitt liv , så kommer jag inte stå ut...
När man sen upptäcker att ja jag mår dåligt ibland men det går över , så kan man hantera problemet på ett annat sätt .
Själva Diagnosen fick jag inte förrens jag var närmare 30 år , och det vid ett tillfälle när jag vart utbränd , många bäckar små blev en hel Å, ,och jag fick träffa en Psyk läkare , ,som ganska direkt förstod hur det stod till , men ! det tog många år efter det som jag kunde ta det till mig , och sanningen är att det just är bara dom senaste åren som jag har kunnat själv kallat mig för Manodepressiv eller som det nu heter Bipolär.
Men
Till saken har nu dom senaste åren ska jag vell säga , när jag mått dåligt har jag "plåstrat"tagit långledigt sjukskrivit mig nån natt och sen tyckt att nu funkar det igen .
och det har det gjort ett tag , sen har jag mått dåligt igen ...osv
Vilket alla förstår att det håller inte i längden , så i början på det här året mådde jag dåligt igen.
Jag fick ont i hela kroppen , värk överallt ,huvudvärk ledvärk ,orkeslös,så där ända in i själen,mina vanliga långpromenader i skogen var hemska , jag orkade knappt röra mig , kom in i skogen och trodde att jag kommer inte orka gå hem igen .
Flåsade ,drog kroppen med mig .
Jag fick minska promenad längden och gå på ställen som det inte var så backigt.
tack och lov för våran gård .
Jag orkade knappt hålla mina vildar i kopplena längre , började med grimma på dom (vilket jag känner viss motstånd mot ) men i ett sånt här läge vad gör man ?
Det underlättar en hel del .
Gått på Sjukgymnastik för min rygg i ca 9 mån och det kändes så bra , jag kände mig så stark, jag hade bättre andning också (den historien kräver en egen berättelse ) men som sagt min andning var så mycke bättre .
Men nu orkade jag ingenting och andningen var kass igen ,var helt slut efter gym passen som jag hade klarat så bra alldeles innan .
promenaderna i skogen som jag flygit fram känt mig så pigg .
Dom blev en stor ångest att ta .
Jag funderade mycke på vad jag hade åkt på , finns massa sjukdomar med dom symtomerna som jag fått.
Var till Läkaren och vi tillsammans konstaterade utmattningssyndrom
För vad jag inte visste var att man även kunde få ont i kroppen av det , och det var minst 17 år sedan jag hade det sist .
Så nu med viss motstånd är jag sjukskriven .
Och
Jag måste på nått sätt lära mig leva på ett bättre sätt för min kropp och själ.
Dom där maniska perioderna i mitt liv är tuffa , även fast jag verkligen älskar att vara så där underbart kreativ, så måste jag försöka bromsa, och det finns ingen som kan säga det åt mig , för som ett litet envist barn blir det effekt åt andra hållet .
Och alla krav i livet som jag lägger tungt på mina axlar måste jag begränsa.
Och
Att inte bry sig så mycke om vad andra tycker om mig , det är svårt , konstigt nog ??? jag som vart den där rebellen så många gånger i mitt liv , och gjort sånt med livet som jag själv har tyckt varit bra.
Måste plocka fram henne igen .
För ingen annan kan leva mitt liv.
det är jag och mina närmaste som ska klara av mig :)
Dom andra får om dom inte kan klara av mig , hitta nån annan att vara med ....
Och ja jag har allt förlorat en del vänner på vägen , men ? är det vänner då ?
Och jag klankar inte ner på nån , för jag om någon vet hur det är att leva intill den här människan :) och det är inte det lättaste :)
Igår
Gjorde jag alldeles för mycke på fm,åkte och tränade, vilket gick ganska bra , även fast jag hade en hel del ångest i omklädningsrummet innan jag skulle in , och kände oj ! vad folk när jag kom in i lokalen, men tänkte att visst hejjar man på folk men sen får man vara i fred.
Och träningen ger mig mycket bra , så jag vill verkligen inte avstå, fast jag får verkligen anpassa efter orken just nu. Sänka vikterna , och antal gånger , men det funkade , arbetsterapeuten är en mycket bra kvinna , berättade för henne hur jag mår, och hon känns verkligen som hon förstår.
Efter det så kände jag att jag måste handla , mat måste man ju ha , och mornarna är det mindre med folk , jag fick ta en lugnande för att klara den biten , gick bra kände mig rätt lugn och bra på affären :)
Fats här kommer samvetet in att någon ska se mig på affären och tycka , men jag såg henne och hon såg då så pigg ut , de är en fras som får det att knyta sig i min mage , om jag berättar för någon att jag nu är sjukskriven för utmattningssyndrom , och man får till svar att det syns verkligen inte du ser så pigg ut ???? varför säger man så ? är det för att uppmuntra människan ? eller är det för att tala om att nä men då måste du allt inbilla dig för det syns då inte ???
Eller
Känner lite rädsla för det , att nån ska se en och meddela tex chefen att hon såg då inge sjuk ut .
Undrar ? vad dom har för bild av någon som har den här åkomman ? hur ska man se ut ? som ett vrak eller ? hur menar dom att man ska se ut ?
Kanske som jag såg ut efter fm igår .
För när jag kommit hem från affären , hade jag dåligt samvete för mina hundar , som jag då tog i skogen , fast jag redan var slut, gick en ganska lång vända tänkte att kanske det blir deras enda idag.
Det var super tungt , och i skogen tänkte jag att nu får jag en hjärnblödning snart hade en sån otrolig hemskt sprängande huvudvärk.
Men jag flåsade mig hem , med två hundar i koppel , i grimma , Znö går bakom mig hela tiden, bökar i snön som en mullvad i mellanåt och torkar av sig på mina ben på baksidan så jag fryser för jag blir så blöt , nästa gång ska jag ha regn byxor på mig . Pennie plogar stigen framför mig som en mullvad .
Pennie tittar på mig i bland som om jag var den tråkigaste matten som finnas.
Och ja jag känner mig som en mycket tråkig matte just nu , men jag har full sjå att överleva och dom får stå ut .För jag kan faktiskt vakna en morgon och må förträffligt bra .
Kom hem och blev liggandes resten av dagen .
Sover och sover ...och det är ju för det mesta bästa medicinen , så det är vell bara att sova.
Allt annat får komma sen när jag är pigg igen .
Tur!
Som sagt att dom löper bägge två , dom aktiverar varandra så dom är helt slut på kvällen.
Så mitt samvete kan lindas lite granna .
*
Ha en bra dag !
Och tur är att man har fri vilja att läsa min Blogg
För mycke sånt här blir det troligt ett tag.
*
Sen måste jag allt komma ner på vanlig hundägare nivå.
För i mitt huvud snurrar det alltid tankar om den ena träningen efter den andra .
Och det ger mig dåligt samvete för att jag inte orkar hinna med ....
*
Mycket deprimerad är jag också till och från - och det beror mycket på att jag förlorade en nära vän förra året .Det är så tufft att bära .
Så otroligt saknad
Min Tilda
måndag 4 februari 2019
Hundarna och Jag
När jag ska berätta om mina två fröknar som jag nu lever med
Blir det verkligen att låta som om jag har dom värsta hundarna man kan ha ???
Och njä det är dom inte , men kanske en hel del för mycke för en kvinna på över 50 ? eller
Har jag som en vän till mig säger , fått det jag förtjänar :) eller vad är det för ord hon använder nu igen ????
Eller
Rättare sagt , dom har hamnat precis där dom ska hamnat .
Men !
Visst är dom en hel del , tror aldrig jag haft en tre åring/ar som studsar omkring och på mig ,omkring går vell an , men på mig när jag varit borta från dom , dom är som tokiga .
det ser ut som om pennie skulle ha fjädrar i benen sån studs hon får till.
Och ja den ena av dom,Znö; bet mig också i studsen från början , men det har hon i allafall slutat med .
Dom blir sååå glada eller troligt så uppjagade när jag kommer hem så dom inte kan tygla sig Hm ?
Och jag får banne mig inte dom att sluta heller ???
Jo om man säger åt Pennie så ger hon sig ...men Znö ,hennes gräns av stress har överstigits redan när hon hör bilen komma ..då dom kommer inspringandes till min son och talar om Hallå !!!! nu kommer hon, studsar , rusar runt , i full fart när dom får han på benen ,igenom huset så allt i vägen yr omkring dom.Då ska dom ut , för han min son har börjat släppa ut dom när jag kommer för att skona sin mor från all tumult som uppstår ....alltså på baksidan, för att jag ska komma in i huset innan dom tar ner mig , så det har blivit en vana....
?
Vad beror detta på ?
Är det Znö´s stress som slår igenom till dom bägge ? eller vad händer .
Dom gjorde lika dant fast Tilda fanns .
Fast inte Tilda då
Kan med sorg i hjärtat inte knappt hälsa på dom , tänk er så trist den där mysiga stunden innan för dörren när man kommer hem och få hälsa på sina hundar .
Jo
Det går att klappa Pennie , men gör jag det med Znö , eller hon bredvid i situationen , då förstärks hennes stress , och det blir bara värre .
Så kanske det hela igentligen handlar om att leva med en mycket lätt stressad hund.
Vägen till stress för Znö är fruktansvärt kort.
Jag får vänta en stund innan jag kan mysa med dom , och då tränger sig Znö i mellan mest hela tiden , så för att mysa med Pennie får man se till så Znö är upptagen eller när man är själv med Pennie Hm ?
Znö ser ut som en ängel så otroligt söt , så super genom snäll , men stress gör henne till en tok.
Ända sen hon hit kom har jag haft henne i mitt synfält. när jag är hemma , hon lämnar inte gärna mig ur sikte, en del av lärdomen kanske ?
För jag har problem med att ha någon i min Aura hela tiden .
Pennie vill gärna vara med mig men hon kan koppla av i nån annan del av huset utan mig , eller ute .
Znö blev skrämd av en människa när hon var ca 8 mån , inträngd mot en vägg när en människa utav oförstånd ville hälsa på henne .
Jag försökte hindra det , men för sent.
Efter det litar hon inte på människor som går på henne , får hon komma själv i sin egna takt går det bra . Efter en del träning .
Hon får sån panik när det blir människor omkring henne så hon försöker fly,ska man på ställen som det veteligen finns en massa människor måste jag ha sele eller grimma på henne så hon omöjligt kan fly, hon höll på att lyckas en gång på ett utställnings område , hon kom ur halsbandet när en person sträckte fram handen och skulle vara snäll och hälsa ....som tur var fick jag tag i henne innan hon han dra i panik .Vill inte veta hur det hade gått om hon lyckats flytt....
Så nu är det grimma eller sele som gäller .
var på en hundutställnings träning , hade haft henne ute och det hade gått bra men jobbigt för henne , satt henne och en med resandes hund i bilen under fika stunden , inte tillsammans , men i samma bil , när jag stod där i lugn och ro och fika hörde jag någon ropa det kommer en lös han hund här vems är det är den aggressiv ??????
Han hunden som kom smygandes på andra sidan utställnings planen , var min tik Znö , oj tänkte jag , bara ingen försöker ta henne !!!!
Jag ropade på Znö , men tänkte att har hon redan blivit stressad av den här situationen så kommer hon troligtvist inte att höra mig .
Men :) till min glädje kom hon springandes till mig ;) hon hade fått upp grinden och kommit ut , jag hade nog varit slarvig och glömt stängt till ordentligt ,kan se det framför mig , hon är lite klumpig min lilla kubik , så hon hade kanske bara vänt på sig och grinden åkt upp ....
Så den farliga han hunden var infångad.
Men
Min rädsla där var att hon skulle bli så rädd att hon drog.Från alla människor.
För när stressen slår in får hon ingen ordning på tankegången .
Då är hon svår hanterlig.
Som första sommaren med husvagnen , hon var mycke rädd , rädd utanför husvagnen , rädd när man skulle gå omkring med henne , hon var rädd mest hela tiden , och svår att ha med ,till slut var vi mest i bilen ....åkte runt då var hon trygg , hon fick vara mycke i bilen på campingarna för att hon skulle känna sig någelunda trygg.
Här började jag till och med funderar hur man skulle kunna ha en sån här hund ?
För hennes egen skull .
Jag var rädd att hon hade smärta nån stanns som blev till stress , vi fick sedan veta genom HD röntgen att hon hade en D höft med pålagringar.
Vilket jag då sammankopplade med hennes beteende , fick smärtlindrig utskrivet.
Och behandlade henne som om hon hade smärta.
Men ? vet inte om jag tyckte att det blev någon bättring.
Så jag kontaktade en veterinär som jag haft i alla år som hundägare för råd.
han efter att sett både hunden och röntgen plåtarna var förvånad hur någon kunde säga att hon skulle ha smärta ???
Hon har nästan inga pålagringar fick jag nu veta ?
enda gången hon kunde bli smärt påverkad var om benet skulle typ komma i ett fel läge då kunde det göra ont.
Så smärtlindringen togs bort , och jag märkte ingen förändring.
Så
Tillbaka på rutan ett , en mycket stress känslig hund hade jag fått i mina ägor.
Mer om mina hundar kommer ...
En liten början var det här
torsdag 31 januari 2019
En dag i början på 2019
Önskade att jag kunde skriva att oj vad jag mår bra nu i början på det nya året .
Men nä !
Jag var så igång :) motionerade mig och dom fyrbenta flickorna så bra , tränade på Sjukgymnastikens gym två dar i veckan , sedan nu ca 8-9 mån , och det har känts så bra jag har varit så glad.
Inge ont i ryggen , pigg flygit fram i skogen ...
Men !
Den glädjen som är långvarig .
För ca tre veckor sedan vaknade jag och hade verkligen ont i alla muskler i kroppen så kändes det , trodde att nu måste jag ha åkt på nån form av influensa ?
Men var verkligen inge förkyld inge feber inget mer än verkligen ont i kroppen.
Men det gick över - med lite vila - sen körde jag igen - men nu var det segt ? vikter som jag hade lyft ett tag och hade känts bra med , orkade knappt ,och det var riktigt tungt ,blev helst slut efter passet så jag orkade knappt köra bilen hem .
Lika så under promenaderna som hade känts så lätta , nu undrade jag flera gånger om jag ens skulle orka ta mig hem från skogen .
Värk i alla muskler leder .och så otroligt trött.
orkeslös.
Här börjar man iallafall jag som tänker för mycke många gånger , tankarna börjar snurra vad allt detta kan bero på?????
Och det gör ju ingen glad för oj vad mycke åkommor det finns med dom här symtomerna .
Har vissa punkter på kroppen som tex vid armbågarna som verkligen ömmar.
Ihop med detta eller om det hör till det jag åkt på ? vad vet jag , svettas jag i massor , visserligen har jag kommit i övergångsåldern med svettningar på natten och då och då på dagarna , men nu rinner det av mig så fort jag gör något fysiskt.
På Gymmet skulle jag behöva ha en handduk i släptåg mest hela tiden .
Brukar titta omkring mig och tänka men jissus vad alla ser svala ut , men inte jag .
Hade börjat äntligen tagit tag i hall rust , men det fick jag lägga åt sidan , om det rann av mig när jag skulle arbeta med den ....
Ihop med det här blev jag att må psykiskt dåligt , jag tänker för mycke , så igår höll jag på att klappa ihop totalt , tankar om att aldrig mer kunna bli pigg igen gör mig mycket deprimerad .
Och att vara tvungen nu när jag inte orkar och är så seg att avstå från gymmet , gör mig också att må skit .
Ringde till Vårdcenralen , och det sitter långt in när det gäller mig .
Hon på mottagningen trodde nog lite som jag att det kunde vara Järn brist , en av mina tankar .
Fick en tid först nästa Tisdag ? oj vad folk dom måste ha , eller ? kanske för få läkare .
Kom på här om dagen efter en mycket skön meditation (skulle ha stannat där inge ont bara skönt ) , tanken slog mig att jag fick järntabletter utskrivna i våras av en läkare som tyckte att det var lågt.
Men ? utav nån anledning slutade jag att ta dom ?
Lite typiskt mig ? men kan berott på att jag då som nu fick Diarre`utav dom för oj vilken Diarre`jag fått.Hm typiskt , men eftersom jag är sjukskriven får jag vell springa på toa då
Men hur som helst , är det andra dagen idag med Järn och jag känner mig bättre .
men ?
Om det beror på det ? vet jag inte eller om skovet i vad jag har börjar ge sig ...
Eller för att jag inte vart ut med någon hund eller vart på något Gym idag eller inte rustat någon hall just idag ??? det vet jag inte heller om det beror på det
Ska till Läkaren på Tisdag får se vad han tror .
Sååååå mycket Eller ! och en massa frågetecken.
Samvetet !
För dom där fyrbenta är stort .
Men !
Utav något ont kommer det nått gott eller vad man ska säga :)
Pennie höglöper - och hon är ganska jobbig - men hon aktiverar både sig själv och Znö.
Genom att leka kärleksfulla lekar ute på gården, och då alla som har stora hundar vet så är det ganska burdust.
Znö som inte löper och inte har samma driv , tröttnar då och då , vilket hon då hoppar på dörren och vill in , släpper in henne , och Pennie hyker sig så jag inte ska se henne haha så hon slipper gå in .
Tar ett tag , då hoppas det på dörren igen ,Pennie , men när jag öppnar dörren backar hon och står och väntar .
Det är som om hon frågar ,är Znö inne ? kan hon vilja få komma ut och leka :)
Och Znö är så snäll så visst kommer hon ut och leker.
Så ja , Pennie håller fart i dom båda.
Så just nu ser Pennie ut så här och det säger inte lite , för hon är svår att få trött.
Så tror att jag inte behöver ha allt för dåligt samvete.
*
onsdag 9 januari 2019
Nyss vaknat
En sån där dag som känns lite som bara en väntan på att vara tvungen att ge sig iväg på första natten efter lång ledighet.
Segt att kliva ur sängen.
Funderar på om mitt humör passar för att social träna mina skogs hundar idag igen 🤔
Eller om jag ska hålla mig i skogen idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












