Min tillvaro känns inte så bra nu .
Att gå från att tro jag äntligen skulle kunna få den hjälp jag behöver, till nu ! Att inget blir som jag hoppats, att vården och Försäkringskassan slår undan benen på mig helt .
Vad gör jag nu !!!!!!!
Vart kan jag få hjälp ? Eller ? Är det som vanligt i mitt liv , jag får klara mig själv . Jag har ett fantastiskt nätverk omkring mig , min älskade man ❤️ mina syskon, barn , vänner. Hade jag inte er , då hade jag problem
Men ?
Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska ordna upp min tillvaro .
Att det varit "långhelg" med flygare dagen . . Gör det inte lättare . Får inte tag i någon , som kanske kan hjälpa mig
Har varit sjukskriven till och från , en hel del i en ca 10 års period, när jag väl började sjukskriva mig , ja precis så , före sjukskrivningarna, så tvingade jag mig till jobbet , för jobba skulle man . Trots att jag mådde otroligt psykiskt dåligt ,tog jag mig till jobbet.
Jag har haft fantastiska arbetskamrater. Dom har gjort så jag ändock har tagit mig igenom mina nätter . Ja jag jobbar nätter, på ett Demens boende. Jobbat mer än 20 år med Dementa. Så jag kan mitt jobb.
Fick Diagnosen Bipolär 2/ då hette det manodeppressiv från en läkare vid namn Gelius för ca 25 år sedan.
Tyvärr finns inte dom anteckningarna !
Han ordnade så jag fick gå upp på natt arbete istället för dag .
Det passade mig mycket bättre . På dagen är det för mycket personal, jag har lätt att vara överallt, och kommer i konflikter. Mer förr än nu , men med självkännedom kan jag "hålla mig undan" för det mesta.
Jag kom till en gräns , där jag inte ville /klarade av att vara på jobbet och må dåligt . Så jag började sjukskriva mig . Kanske inte så "populärt" från min arbetsplats, men tycker ändock att min chef stöttat mig , och även mina arbetskamrater. Det senaste ca året har arbetsgruppen förändrats, vi är 3-4 st kvar av det "gamla" gänget , pensioner , nya jobb ,dödsfall . så ! Jag måste erkänna att jag känner mig mycket vilsen ,än , i den nya gruppen.
Jag har gått från helt sjukskriven, till att försökt jobbar 50 % av min tid . Det har fungerat så där . Jag har sökt sjukersättning på 50 %, vilket är på gående.
MEN !
Allt föll när jag begärde hjälp från psykiatrin.
Låter otroligt märkligt. För det var vell då jag verkligen skulle fått hjälp ? Eller ?
Genom åren har jag träffat olika läkare ,inom vc , dom har gjort tester på mig , som visat Bipolär 2 , men eftersom det bara är en psykiatriker som kan fast ställa en sådan Diagnos, så skickade min/mina läkare remiss till psykiatrin. Jag fick inte komma dit under en längre period pga att jag hade Hypertyreos, så den var tvungen att behandlas först . Eftersom man med sådan åkomma kunde ha liknande symtom som vid Bipolär sjukdom.
Jag genom gick en jod behandling. Och fick därefter hypotyreos. Då tog dom emot min remiss . Inom någon månad fick jag äntligen, kändes jippi , en tid vid psykiatrin. Men så bra tänkte jag nu äntligen kommer jag få den hjälp jag behöver. Jag fick ett zoom möte ??? Det kändes i magen inte bra . Men , tänkte bäst jag tar det mötet annars får jag vell vänta alldeles för länge . En man , yngre än mig , dömde mig på ca 30 minuter, genom zoom , att jag inte är Bipolär, utan har Anpassnings svårigheter. På 30 minuter ! Gjorde han en bedömning av hela mitt liv .
Får det verkligen gå till på det sättet??? Han slog undan benen på mig helt , han tröck ner mig ordentligt. Jag brakade !!!
Jag som för det mesta kan prata för mig , jag fick knappt fram ett vettigt ord eller tanke under dom 30 minuterna, hur berättar man om hela sitt liv på 30 minuter.
Så otroligt dåligt bemötande.
Som tur är har jag min man ❤️ som finns här som stöd . Vart skulle jag annars varit efter det "mötet" .
Från det , står det i min journal att jag har Anpassnings störningar, och utskriven från psykiatrin.
Så nu vände FK på allt utifrån den diagnosen, så dom tycker att jag kan gå tillbaka till mitt jobb , på full tid . Och kanske tillochmed blir återbetalningsskyldig.
😳🥺
I korta drag har mitt liv sett ut såhär .
Jag var ett otroligt känsligt barn .
Osäker , rädd för mycket. Med en fantastisk fantasi, i lekar, i mitt liv Min mamma var min trygghet.
I tonåren vände det sig helt , jag blev "tuff" gjorde precis som jag ville, hade en ganska stökig tonårs tid på flera olika sätt . Var knappt i skolan från 7-9 . Att ingen tog tag i mig då ? Började jobba efter 9 an , flyttade hemifrån vid 14 år , flyttade ihop med min dåvarande pojkvän. Blev med barn vid 20 år . Träffade min nuvarande man ❤️ fick två barn inom några år . Min man lät mig vara den jag är . Jobbade på många olika jobb .innan jag Pluggade till USK genom kunskaps lyft .
Sedan jobbar inom vården.
Genom hela mitt liv har jag haft låga perioder som i tonårs tiden även fanns självmords tankar . Även som vuxen , men eftersom jag alltid kom ur dom låga perioderna , till ofta i "raketfart" in i eforiska perioder. Så med självkännedom visste jag tillslut att det blir bättre tider och riktigt bra tider .så tog jag mig igenom dom låga . Med stöd från min braiga omgivning.
På äldre dagar är dom låga perioderna fler och längre tyvärr . Så också det har ju gjort att jag klarar mitt jobb sämre , mot förut när jag var mer i högläge.
Provat stämnings höjande med blandat resultat.
Psykiatrikern tyckte att jag hade varit alldeles för lite ,inte alls , inlagd på psyk . .att jag inte har sökt hjälp där när jag mått dåligt låg mig till last nu . Man får inte vara stark i sin sjukdom . Då får man ingen hjälp
Så han tyckte jag skulle skriva in mig under observation nästa gång jag var i min åkomma????
Han om någon borde också veta att det finns olika Bipolär sjukdomar, aldrig sagt att jag är Bipolär 1 , utan möjligt 2 . Och sanningen att säga har jag inte gett mig själv den här "Diagnosen"
Det får heta vad det vill , men jag mår inte bra .
Om !
Jag får lägga upp mitt liv som jag vill själv .
Så mår jag ganska bra .
Med rutiner som jag igentligen inte tycker om ,rutiner alltså , men ! Mår bra av .
Sover bra på nätterna.
Börjar dagen med motion med mina bästa fyrbenta, dom har gjort så mycket bra för mitt mående.
Hem ,tränar med Sofia Åhman
Det håller ihop min kropp fysiskt och psykiskt, för så mycket endorfiner som släpps loss
Lymfmassage
Sen "livet" hemma fix och en massa annat fix.
Promenad /hundträning.
Soffhäng .
Men så fort det kommer in en massa annat, krav från jobb , andra tider osv osv blir det för mycket.
Mitt KBT är mina tävlingar /träningar med hundar, ihop med mina hundägare vänner !
Men nu om jag måste gå upp på full tid igen , kommer det bli tuffare . Att vara "låg" hela dagen inför iväg och jobba ,en dag borta , hel trött dagen efter jobb , och iväg igen och jobba , sen tar det ca två dagar innan jag är människa igen .
Blir inte många lediga måbra dagar alls . Om jag jobbar mest två nätter och ledig tre .....
Jobba dag är ingen lösning , alldeles för rörigt , med för många kollegor.
Så ser mitt liv ut .
Så bara på det igen ! Många år kvar tills jag kan gå i pension.
Ni som orkat läst hit , kanske mest för min egen del som jag skriver det här . För att få nån struktur på allt . För att vända från otroligt nedstämdhet, till att ta tag i livet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar