Att vara jag

I onsdags "föll" jag .

Borde förstå. Men varje gång är jag liksom lite förvånad och söker andra orsaker till varför jag mår som jag mår .

Väntat och längtat till den här dagen , en onsdag utan nått inbokat . En dag som jag visserligen skulle knöka in allt på som jag inte hunnit på veckor . Men kände glädje inför att få ta itu och ordna upp saker .

Började dagen med att vara mer än trött när jag vaknade. Men strunt , bara hoppa upp och ta hand om dagen. Eftersom det är två löptikar i våran lilla hund flock , Dinah och Hedwig vårat päls barnbarn som är här när matte och husse jobbar .Så följde min man med på promenad, svårt att hålla rätt på tre i koppel själv som ska hålla koll på alla doftfläckar och helst samma fläckar . Och Dinah som högt älskar alla just nu ,mer än vanligt , både folk och fä 😍, Hedwig som ska hålla alla på avstånd genom att spänna upp sig och morra. Och inte att förglömma en Agnes som är överallt i rasandes fart .

Kände mig yr ? På nått konstigt sätt , och efter promenadens gång blev jag mer och mer orkeslös. 

När vi kom hem skulle jag ta itu med både min och Agnes muskel träning . Men ! Mitt i allt detta kändes det som om jag fått feber och min kropp ville inte röra sig mer , blev totalt orkeslös.

Tanken kom , är det nu jag ska få magsjuka , jobbade måndag natt med magsjuke patienter. Eller har jag fått influensa av nått slag ??? 

Hamnade i soffan, sov till och från resten av dagen . Ångest över allt jag skulle gjort denna dagen , ångest över kommer jag kunna ta mig till NW tävlingen som jag och Agnes skulle göra på torsdagen, Påsken som var på g , och jag tycker verkligen om påsken ......en massa ångest , som inte verkligen gjorde mitt mående bättre .

Var tvungen till slut att krypa till korset och kontakta ansvarig på tävlingen och avsäga min plats 😐, kan man inte ta sig ur soffan ....blir det svårt att tävla . Sån besvikelse! 

Dagen efter torsdagen fortfarande en kropp som sa bestämt NEJ .

Vi tog med oss gänget till skogs .Det var precis vad jag klarade den dagen . Sen var det soffan resten av dagen . 

Här började jag äntligen fatta att jag var i låg läge igen . 

Borde efter alla dessa år förstå. Min man fattar före mig .

Så ! Bara att vänta ut det . Låter enkelt 😳 men nej det är det verkligen inte.  Är så nära i känslor 😱 på alla sätt . Så det bästa är att bara hålla mig för mig själv .

Min man vet precis, låt henne bara ligga där . Han vet ,och jag vet , att plötsligt en dag studsar jag upp och fungerar igen ..kanske mer än vad jag borde men så där som jag är . 

Påsken i år gör mig ledsen, ja eftersom jag inte klarar av den alls just nu . Kraven ! Är troligen aldra mest mina egna . 

Min dotter räddade en hel del av den känslan, kom till oss istället sa hon vi tar knytis . Hon som också har så mycket omkring sig ..hon räddade påsken .

Får se om jag idag kan fixa klor och päls på hundarna 😳 eller om dom får klara sig nån dag till , mår inte bra av det , trots att jag klart vet att dom kommer inte fara illa några dagar till . 

Får se vad min kropp säger idag ? 

Säger den NEJ ! 

Så är det precis så .

Så kanske det blir en dag på soffan igen , sova , se på serier , och vila kropp och själ ,och längta till dagen som jag vet kommer, när det vänder igen .

Genom livet , haft det så här sen jag var tonåring, och tidigare med , i min journal står det, ospecificerad Bipolär sjukdom, så jag som vuxen vet att det alltid vänder . Som tonåring tänkte jag glöm att jag tänker leva såhär 😳 

Jag är nu 60 år , nu står jag på kö inför en träff med psykiatrin, träffat en otroligt bra psykolog på vc som hjälpt mig.

Men ! Alltså jag är 60 år . 

Ok jag har inte sökt hjälp jämt , utan fixat det själv.  

Mina hundar ,mina barn har varit min medicin.

Min syster .

Mina otroligt bra vänner som finns i mitt liv , och dom som kommit och gått genom livet. 

Min mamma ❤️

Min fantastiska man som lever intill mig hela tiden ❤️

Skriver inte det här för att få medkänsla, utan för att jag mår bra utav att skriva ,alltid gjort .

Ha en toppen bra påsk alla ni där ute .