Två nätter gjorda på mitt jobb .
Nu ledig två ,idag är min själ i vila . Visserligen huvudet fullt med tankar och kroppen i många funderingar ....men stress och måsten och oro är i vila .
Skulle vilja skriva en hel del om mitt jobb nu ,men ! Pga sekretess kan jag inte få tömma min kropp .
Däremot kan jag säga att i sådana här tider ,är det som man börjar fundera på om det är dax att byta jobb .... brukar vara så ....sen kommer bättre tider och då går man vidare som vanligt .
Kände när jag åkte till jobbet ,i nu dålig upprepnings situationer, att tusan ,jag börjar bli för gammal för det här , jag behöver ett "lugnare" jobb .
Typ stå vid nått löpande band eller nått sånt ......
Funderar över oss människor ,och gärna kvinnor , som måste vara så präktiga ,som måste göra sitt jobb till punkt och pricka och aldrig erkänna att det inte går , att inte kunna erkänna sig lite "liten" och inte alls så stark person jämnt.
Blev att tänka på en gång i mitt privata liv ,som en man hotade mig och min syster ,vi klarade oss ,men jag blev fruktansvärt rädd för våran säkerhets skull .....det jag mådde mest illa av efteråt ,var att jag inte hade varit tillräckligt stark ! Så att jag hade typ kunnat gett han stryk eller nått .Min otroliga ,som jag upplevde det ,litenhet ....
Det var det som satt och sved i mig under längre tid ,och när jag skriver det här känner jag fortfarande taggen i mitt inre . Känslan av litenhet och svaghet !
Varför ? Måste jag känna mig stor och stark som en man ,en stark kraftfull man . Varför kan jag inte erkänna min litenhet ?
Erkänna min rädsla ,utan att efteråt skämmas för det .
Många kvinnor ser upp till andra "kraftfulla" kvinnor ?????
Och ser ner på dom "svaga" .
Starka kvinnor ?
Vad är en stark kvinna ?
Är det vi kvinnor som slår undan benen på varandra , genom att se ner på dom som dom/vi anser är svaga .
Vad är en svag kvinna ?
Är man svag ,eller stark ,när man bekänner sina rädslor .
Är det i betraktarens ögon .eller ?
Jag mötte en rädd människa idag , just i det här fallet en kvinna .
En människa som håller på att falla sönder .Jag ville ta henne i min famn , tyvärr är det en pandemi, så jag fick hålla mig på avstånd .
Jag ville beskydda henne mot allt det som gjorde henne så nedbryten, men insåg min litenhet , frustration över att inget direkt kunna göra ,för att hjälpa denna kvinna som faktiskt var mycket stark ,i sin svaghet och erkände sin rädslor.
Åter igen önskade jag att jag var stor och stark och kunde alla sorters kamp sporter som finns .
Och att jag kunde trolla med alla ord i världen så jag kunde prata alla som har med detta att göra tillrätta ,detta hennes problem och alla vi andras problem .
Men ! Igen kände jag min litenhet frustrerat fara omkring i min kropp.
Kände att jag behövde/behöver prata om det här ,men pga sekretess måste det bli lite flummigt här ... Får beställa tid hos min samtals kvinna och ösa ur mig där .
För ingen av dom som jag kan prata med ,orkar eller vill lyssna som jag vill och behöver .
Kändes som en stor lättnad när jag åkte hem i morse ,trots att jag vet att det är en kort fritts, till nästa gång . Och trots att jag hade /har kroppen full i olika känslor .
Men ! Med Jetleg i hela kroppen .
Sov jag super få timmar , min älskade livskamrat tog hand om våra fyrbenta vänner , så jag kan ligga här under soff filten och känna mig trygg ,av stressad , utan måsten .
Har väldigt få sådana här tillfällen i mitt liv .... konstigt nog eftersom jag tål stress och måsten mindre och mindre ,ville helst leva som en vagabond ❤️ kommer jag dit innan jag dör tro 🤔
Oj långt inlägg! Om ni fortfarande är kvar .
Var som ni är !
Inte som andra vill ,eller vad du tror andra vill du ska vara .
Tror ! När jag gör en snabb genomgång av mitt liv , så var jag troligt i mina ögon som starkast i 14 års åldern 😁
Eller är det helt enkelt nu ,när jag erkänner mina svagheter.
Kram ! kram !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar