Tycker jag förstår den titeln väldigt bra .
Jag har för det mesta i mitt liv levt med dessa tvära kast .
Jag fick min diagnos i 30 års åldern . Manodepressiv, som det då hette .Bipolär som det nu heter.
Jag tog det inte till mig ,utan tänkte ? Jag mår inte bra ,och vad man sen ville kalla det ....ja det brydde jag mig verkligen inte om .
Jo ,det som var bra ,var att det fanns ett ord på mitt mående ,till andra i min omgivning . Som "lättare" tog mitt mående när det fanns ett ord för det .
Jag kämpar ,nästan varje dag med min sjukdom . . ..jag mår som bäst när jag är i mitt flöde /maniska perioder,fast då mår min närmaste omgivning sämre .
När jag är i lågläge mår jag dåligt .
Men då är det lugnare för mina nära .
Har nyligen klivit ur ett mycket lååångt lågläge /depperissons period ,på 2-3 år .Det har varit så hemskt .Med långa sjukskrivningar ,och ingen "kärlek" till nått , liksom bara varit .
Tror jag rasa ner i det när jag var tvungen att ta bort min älskade Tilda 😥och min älskade katt Johanna.
Den här tiden är för mig som ett mycket suddigt minne .
Missade en del dom åren som jag gärna hade velat upplevt bättre .
Min familj ,och vissa vänner stog troget bredvid mig ,älskar er ❤️ så mycket för det ,ni vet vilka ni är .
Jag har alltid slitit på vänner , behöver få prata av mig ,det är ett "måste" , och jag förstår att det kan bli för mycket för vem som helst , och att det kan bli mycket tröttsamt att höra om mig hela tiden ..... förstår ,men det betyder en hel del för mig .
Jag går hos en "samtals kvinna" ,hon är bra .
Men ibland säger jag ifrån mig tider som jag fått. .för att jag tänker att det är säkert någon annan som behöver tiderna bättre .Sen får jag panik där i mellan innan jag får en ny tid ....och när jag väl får en tid ,så kan jag redan glömt vad jag hade panik över .
Mitt liv går i känslor kaster .
Ibland krockar mina känslor och blir till kaos ,jag vet inte om jag ska gråta ,eller skrika eller kanske bara helt enkelt fly.
Kaos
Kan inte riktigt beskriva hur jag blir jag blir nån som jag inte själv tycker om ens
Det är då jag inte klarar av människor , det är då jag helst inte ska vara bland människor . Om det inte är människor som vet hur jag är och bara låter mig vara .
Och som sen kan fånga mina känslor efteråt då jag så otroligt verkligen behöver nån som lyssnar.
För då tycker jag inte om mig själv . Mitt självförtroende är sååå super kass .
Från att kanske från stunden innan är den människan jag "älskar" ,till den jag verkligen inte tycker om .
Jag ångrar en massa jag sagt och gjort , jag är arg på mig själv för att jag nu har babblat igen och igen . Jag får "Ågren" och våndas rejält ,ältar och ältar ,säkert vet ni hur det kan kännas typ dagen efter.
Att inte tycka om sig själv .
Det är tufft ,du ska ju umgås med dig själv mest hela tiden.
Jag kan gå till tex jobbet eller någon annan träffpunkt och tänka säga till mig själv att nu ska du inte babbla . Sen bara upptäcker jag att nu babblar jag igen SUCK!
Som nu ,nu skriv babblar jag !
Har haft en ganska lång period nu ,som jag varit så glad ,lycklig ,varit i flödet ,fått en massa gjort .kännts så bra .
Sen ! Skulle jag jobba igen .
Ja ,dom flesta måste jobba ,jag vet ,och ja jag har ett bra jobb ,ledig mycket ,inte många jobb som är så .
MEN
kanske kvinnan på FK, visste vad hon sa ? Trots att jag blev arg när jag hörde det .
Att inte många Bipolära jobbar ,att man har för svårt att umgås med människor i mellan åt .
Men ja ,i bland har jag så svårt att gå till jobbet .....
Samma känsla som jag hade när jag var yngre och knappt tog mig iväg till skolan ,och som tonåring gick jag ibland till skolan ,och om jag kom dit ,kunde jag bara resa mig upp mitt i lektionen och bara gå ,ingen kunde stoppa mig .Jag hade för stort "driv" där .
Och varför vad hände ,mina känslor kom i kaos . Kunde bara inte vara kvar .
Så nu inne på fjärde natten av fem , är jag åter igen i lågläge ,med början till ångest när jag tvingar min kropp iväg .
Det enda som håller mig uppe är vetskapen att jag efter dessa fem sen får återhämta mig en vecka ,till nästa gång .
Återhämtning
Å vad du har det bra ,en hel vecka ledigt .Jo absolut.
Men om det tar 1-3 dagar att åter bli att må "bra" igen och minst en innan jag ska börja igen , så går det bort en hel del av den där fantastiska ledigheten.
Å men alla kan vell vara låga ibland ......
Jo absolut ,men jag bytte gärna ut min låghet mot många av er andras lågheter ,och då förlöjligar jag inte någons mående ,för alla är vi oss närmast .och ingen kan säga hur någon ska må .
Så nu vilar jag inför sista natten ,och längtar till i morgon typ 7 när jag strax får lämna över till dagpersonalen och sen gå hem ,för att återhämta mig till nästa jobb period
När jag mår dåligt ,så kan det bli på olika sätt ,jaa
När jag försöker hålla ihop ,är det stooor koncentration på just det ,och blir det då någon störning runt om så blir jag otroligt lätt irriterad och sen arg .
Som tonåring ,kunde jag inte hålla ihop ,utan exploderade . Tyvärr var det alltid någon i min omgivning som fick stå ut med min överkokning. Jag gjorde så människor blev att må dåligt ,bli ledsna ......inget jag ville .
Med åren lärde jag mig att hålla tillbaka ,var tyst ......
Men det är svårt , ibland är det sååå svårt . Bästa medicinen ,ta mina kära fyrbenta på en tur i skogen .motion och sällskap av damerna brukar få allt att släppa och lugna ner sig .
Nu hoppas jag att det går fort att komma tillbaka till mitt mysiga flöde igen ......
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar