Ok denna bild som både gör att jag verkligen kan fnittra ihjäl mig , till ett alvar som gör att jag verkligen inte direkt kan skratta åt det . Den är så sann , det är liksom så jag många gånger känner .
Att hålla ihop ! utan att liksom tippa över mot fel håll .
Ibland ! som en natt här för några dagar sedan , så babblade jag , alltså ibland kan jag verkligen babbla "ihjäl" min omgivning , om allt , och mest om sånt som min omgivning inte vill kommentera eller höra .
Men artigt lyssnar vidare på.
Jag har ett stooort behov att babbla. ibland.
Men det är därför som jag har en "samtalskvinna" men ! hon är ju inte tillgänglig jämt ......
Skriv ! ja jag har skrivit mig igenom mitt liv , på det ena eller andra sättet , och det har varit bra för mig , för att babbla ner på papper är riktigt ok , då behöver jag inte ta konsekvensen av det som kommer ut ur mig , mer än till papperet och det är ok . Men oj vad mycket det kan bli , är som om det är oändligt inom mig allt som behöver komma ut. Och ingen inte ens jag skulle ha nått ut av att läsa det jag skriver , och en svenska lärare skulle gråta hur jag skriver det .
Långa rader utan knappt några punker eller annat som borde vara där .Liten skrivstil text på rutat block. Som jag knappt själv kan tyda vad jag skrivit.
Och det kan hålla på som sagt hur länge som helst, finns inge slut , utan jag får bara sluta .
*
När jag bloggar , måste jag skärpa mig , eftersom jag vet att det finna några som läser min blogg då och då , så då måste jag skriva så "lättläst" som möjligt :)
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar