Valp träning & Bipolär

Line

Hjälper mormor att träna valpen :)

*

Gillade valpen bakom kvisten i backen gillade hur det blev - du fattar Annkie hihi.

Andra kan nog tycka att hur kan hon gilla den där disiga bilden på en Pennie bakom en kvist :)

Jadu :)

**

Pennie gräver ner sina köttbitar i sin bädd medans jag skriver detta .

Försöker leka i sig en bit i taget ?

Tilda luktade och fnös över sin kött hög haha.

Det går framåt med denna matning ?

Undrar hur det funkar för alla andra ?

Tänkte på dom andra valpköparna - funkar det bra för alla dom . ska allt fråga .

Eller vad tusan gör jag för fel ?

Skumt

*

Pennie

Visade lite mer av sig själv igår - hon började försöka ta sig fram med mycke drag i kopplet .

Men ! tusan ska jag ! få en hund som drar i kopplet ? helt otroligt .

Kände mig lite frustrerad faktiskt 

Som sagt i den här åldern annars har dom redan lärt sig att dra i kopplet gör man inte för man kommer ingen stanns då.

Så oj - stoooort tålamod känner jag att måste in här .

Tur att det här inte berör mig negativt på fel sätt eller hur man ska förklara .

Alltså när det gäller min sjukskrivning.

**

Tänker skriva om min sjukdom här .

Så dom som inte vill läsa om det sluta här :)

Känns som om många inte tror att det är så ,att jag är sjuk i min omgivning 

Till och med så befäst så jag känner det när jag skriver detta är jag verkligen sjuk ?

Eller inbillar jag mig allt ?

Folk tänker :

nått hon har hittat på ?

Sån är man vell då och då i livet men inte sjuk för det !

Å ja så känner man sig ju nu när det är mörkt blir bättre när det blir ljust igen 

osv osv

Har mått konstigt ända sedan jag var liten flicka - hade en ganska jobbig uppväxt med mig själv.

Den historian är lång så den tar jag inte här 

Mina tonår var inte lätta .

*

När jag fick Diagnosen

För många år sedan så många att jag knappt kommer ihåg när .

15 ca jobbade jag heltid inom vården dag - hade tre små barn 

Var super Manisk ofta - hade långa listor som jag ofta också genomförde ,innan jag brakade då och då.  Mådde dåligt och tog mig upp igen, mycket tack vare en mycket klok sambo fungerade livet .

Men ett år blev det för mycket ,med ett heltids arbete också så klarade jag inte det längre.

Jag blev utbränd - gick i väggen - eller vad det nu heter  - "kärt" barn har många namn.

Bröt ihop på jobbet för en småsak. Bägaren var full.

Som tur var hade jag en chef som var mycket förstående - önskade att många fler var det 

Hon såg till att jag blev sjukskriven - kom till en Psykiatriker - vet inte om jag själv med stöd av vänner som var kunniga tog kontakt själv med psykolog - så var det nog - också.

Så jag fick bra hjälp.

Psykiatriken talade om för mig ganska snabbt vad jag hade för problem utifrån mina berättelser.

Manodeppression

Var min diagnos - jag tror att jag hade svårt att ta till mig diagnosen - jaja tänkte jag jag bara är ju så här men kan vara bra att ha en diagnos .

Men !

Sanningen är att den här mycket erfarne läkaren visste vad han pratade om.

Så efter nästan halva mitt liv fick jag veta vad jag hade för problem.

Jag blev sjukskriven i ca ett halv år ( jag hade trott nån vecka ) gick hos Psykolog hela tiden och lite till efter sjukskrivningen det var mycket bra och en mycket bra psykolog som gav mig massa verktyg att använda - sen blev jag omplacerad till natt vilket Psykiatriken så duktig som han var förstod att det skulle passa mig .

Jag har lärt mig att leva med det här.

Min sambo säger lite skämtsamt att jag inte är lätt att leva med .

Och ja det är säkert sant :)

Och jag beundrar han - han är toppen .

Medicin jo jag fick flera olika - men alla skulle ge mig en massa biverkningar som jag inte ville ha hade ju nog med det jag redan hade - men ja när man är på gränsen till att ta sig ur det här livet - kan det absolut vara ett måste - mina sådana tillfällen infann sig under tonåren och omkring 20 års åldern - nån gång när jag var utbrändheten också .

Att jag inte gick över gränsen någon gång berodde mycket på dom omkring mig .

Dom jag älskade mitt/ mina barn och min sambo.

Och 

Den tron som jag har, har hjälpt mig mycket.

Jag lärde mig att leva med den här sjukdomen.

Meditation/Healing är en underbar hjälp

Mina naturpreparat från Eqology har jag ätit sen jag fick Diagnosen - och ja jag vet folk som säger det funkar vell inte fattar du vell :) men ? om detta bara är Placebo effekt men så ? spelar vell ingen roll- tanken kraft är god:)

Mina hundar har varit så bra för mig - motion - skogen är som en stoooor meditation.

Mina närmaste vet hur jag funkar - jag försöker förklara för andra som "måste" ha nått med mig att göra :) Jobbigt med chef byten - när man ska ta om det igen - när man fått en att förstå någelunda då kommer nästa :)

Jag väljer bort sånt som gör att jag blir att må dåligt så gott det bara går.

Ibland måste man genom lida vissa  saker .

Men !

Som sagt ibland kan jag göra nästan allt - när jag är manisk är jag så nöjd med mitt liv - oj om jag kunde få livet att kännas så jämt - Underbart - jag är så Kreativ lever ut allt sånt där som finns inom mig som inte kommer ut annars - och oj vad livet är lätt i dom perioderna .

Jag kan ha mycket svårt för möten - men när jag ligger på topp då kan jag hantera sånt med glans.

Så om jag kunde få lägga maniska perioder i en burk och ta fram dom ibland när jag behöver dom :)

Tyvärr är dom få - och dom blir färre ???? mer åt det andra hållet tyvärr.

Skulle nog inte vara så lätt för min omgivning förstårs om jag var i maniskt tillstånd jämt nä ....

Men så är det .

Och ja nu är jag sjukskriven ett tag - för jag har redan virrat runt på affären och inte fattat vart tusan jag gick in och ut någon stanns - på affären som jag själv jobbat på en gång i tiden .

Funderingar över en av våra hundgrindar i bilen som tametusan inte passade helt plötsligt .

Jag bröt ihop när vattnet var ljummet och då inte för att det var ljummet utan för att det då hade nått sin gräns, legat på soffan och skakat för att jag frös så där lååångt innefrån och jag var så låg klarade bara av att gå ut med hundarna och springa in och ut med valpen  . Jag fick ångest känningar när det fattades folk på jobbet på mitt pass - jag som hade semester men ingen insatt !!!! inte mitt fel men det rann över - helt slut och skakig blev jag .

Jag blir totalt utmattad i mellanåt precis som vid utbrändhet.

Insåg att det var dax att sjukskriva mig ett tag - att bara vara - att göra det som just då faller framför mig. Är min melodi just nu.

Mitt lilla barnbarn och mina barn och min man är medicinen .

och mina hundar :)

Jag pratar gärna ibland med mina vänner .

Men ibland klarar jag det inte .

Vill verkligen inte gå in bland en massa folk - som affärer - på stan eller vad det nu är som det finns en massa folk .Fixar det inte nu.

Men !

Jag kommer igen det vet jag - en dag vaknar jag och det har vänt - det vet jag - en dag vaknar jag och känner mig så där otroligt nöjd och lycklig.

Och det glimtar till ibland ;) så jag vet att det kommer .

Min värsta tid var när jag i början tänkte / trodde att så här ska mitt liv vara jämt  -som i depression ! OJ

Så vill jag inte leva.

Men jag vet att det alltid blir bra :)

Här är en länk om just Bipolär.

För den som vill läsa .

Bipolär

***

Nog om det ha det så bra ;)