Började året med att liksom bara "tröttna" på livet , att stå med ett svagt ben i livet och resten starkare att varken orka eller vilja vara med . Gick ut med hundarna, sen var det slut på den dagen , låg resten av tiden under en filt i soffan , längtade tillbaka till soffan eller sängen, så fort jag var där ifrån . Kvällar och nätter var bäst , då var kraven minst , klarade inte av det minsta lilla krav. Här ger jag min familj en stor eloge, att bara låta tiden gå när jag är så här , att låta mig vara , bara finnas där för mig . Skulle dom inte vara så , skulle nog mitt liv innebära andra behandlingar. Men vi alla vet att dagen kommer när jag mår bättre .
Så här blev det heltids sjukskrivning, som dom flesta kan förstå.
Dagarna gick och under den här tiden var jag tvungen att ta mig iväg till läkare ,prata med folk på mobilen ....osv , prova ut mediciner , stämnings höjande. Rehab kordinator hon är riktigt bra , hjälper mig igenom det jag inte kan ta tag i .
Sjuksköterska som följde min medicinering.
Har bara ätit mediciner det senaste året , före där , räckte mina hundar , min familj, meditation, motion , träning och framförallt vänner som orkade lyssna på mig .
Nu den här gången, ville jag inte,igen, belasta mina vänner, kändes som en dålig upprepning.
Kanske det blev fel ? Vet inte hur dom tänkte om det ?
Provade olika mediciner, med resultatet biverkningar, en sort gjorde mig helt utslagen, fick en hemsk reaktion inom en kvart , blev sittandes i en fåtölj med illamående och en kropp som inte kunde röra sig , och spasmer. Så hemsk känsla. Gick över efter ca 2 timmar. Den tar jag aldrig mer.
Nu har jag ätit Escitalopram sen i april nån gång, den fungerar och ger inte allt för mycket biverkningar, tyvärr så har jag inget ät stopp, så jag måste hela tiden tvinga min kropp att inte äta , går och tänker ofta på mat och annat att stoppa i munnen. Så tjock och lycklig eller smal och olycklig ☺️
Äter om jag låter kroppen tills jag får en för hög socker kick , blir att må super dåligt .
Så jag kämpar varje dag mot mitt ätande och övervikt.
Alla olika bantnings former, håller jag bara i ett tag innan det rinner ut i sanden. Klarar bara inte av kroppens begär.
Började må lite bättre, kom ur soffan , började vilja göra saker 👏men nu orkade inte kroppen. Gjorde en sak , och blev sååå själsligt och kroppsligt genom trött, så där så man inte funkar alls
Blev eftermiddagen sovningar .
Började jobba 50 % av min tid , kändes otroligt tufft, så trött ibland så jag fattade inte själv hur jag ens skulle ta mig till jobbet.
När jag gjort en natt ,kunde jag sova en hel dag , upp åt och somnade igen ,sov en kväll och natt , var någorlunda vaken dagen där efter . Men så otroligt seg
Var det värt detta ?
Tog mig fram med en natt åt gången , och "vila" där i mellan.
Nu 25 % av min tid , lagomt för mig att jobba .
Skulle alltid ha det så .
Tog tag i mig själv med typ Kognitiv träning , att ta mig ut bland folk , fungerar rätt bra .
Men har svårt känslomässigt att ta till mig människor.
Självkänslan är ofta kass , och får till det då att alla tycker illa om mig .
Vilket jag sen har med mig i min hjärna och min kropp. Och mår riktigt dåligt.
Och det blir suuuuper stort.
Svårt att förklara hur det känns, men inget jag önskar nån.
Nu har jag haft en skön tid , varit i en känsla som varit bra , känt mig lycklig i mellan åt .
Men det fungerar när jag är hemma och får lägga min tid som jag vill
Börjar dagen med tidiga promenader, blir flera beroende på om vi har vårat håriga barnbarn här , och Znö som går kortare vändor. Ett par timmar promenad blir det . Sen tränar jag hemma träning med SÅ .
Sen har jag tagit tag i allt som legat efter i år ....
Haft full fart , den andra delen av mitt mående.
Men mått bra i det , min omgivning tycker sådär !
Gått hundkurser , haft tränings träffar , hund träffar , och igår tränings tävling NW . Hade tänkt hoppa det .....pga min dåliga självkänsla. Men tvingade mig iväg .
Mådde inte bra när jag åkte hem , en del för jag klantade mig i Dinah's sök . Förvirrad kom inte ihåg vart gömman var ,tilt i hjärnan 👀😱. Och att mina man sa , men du ska ju lita på hunden!
Alltså bara det tog massa kraft . Självkänslan försvann bara ,puts väck !
Så otroligt känslig, när jag är i det läget , är jag i andra "läget" och har bra självförtroende då är det stort , bryr mig då inte alls vad andra säger och tycker.
Så svårt att förklara hur det känns!
När vissa i min omgivning tror att jag är hemma från jobbet för att jag tycker det är fint att få gå hemma. Lite extra semester typ , önskade att dom fick vara i min kropp ett tag, så kanske dom förstod , tar på krafterna det också att vissa i min omgivning inte förstår. Alls !
Orkar inte försvara mitt mående.
Ska inte behöva det heller!
Lyser säkert dom i ögonen, när dom ser att jag gör en massa "kul" och är sjukskriven. Jag försöker komma igång och "leva" igen , men säkert inte många som förstår.
Dagarna jag säckar ihop , ser bara min närmaste omgivning.
Jag skulle kunna låta bli att lägga ut foton och text , men ? Varför? Vill dela min glädje och mitt jobb för bättre hälsa.
För jag blir inte frisk ! Utan jag får ett liv i mellan åt som fungerar bra 🙂 och jag kan känna mig lycklig.
Det bästa för mig , vore att få lägga upp mitt liv helt själv , utan jobb och andra måsten , för det sättet stora krok ben för mig
Ekonomin blir också en stor del eftersom man inte blir "rik" av att gå hemma.
Förut tog jag mig till jobbet trots att jag mådde dåligt , kunde stanna bilen ett par gånger på väg till jobbet, med panik och tårarna rinnande. Inte för själva jobbet ! Nej det kan jag , utan för att jag mådde dåligt , gick sen en hel natt och mådde Skit ! Minutrarna kröp fram , och mitt psyke skrek !
Det ! Gör jag inte längre .
Träffade en människa på mitt jobb här om natten , som förstod precis mitt mående, för hon hade en nära anhörig som var Bipolär.
Jag gick från jobbet med en sån glädje i själen att nån förstod, att det här är min sjukdom. Inget jag hittar på .
Har gjort tre utredningar om jag är Bipolär, en från en Psykiatriker, en från en läkare som höll på att utbilda sig till en psykiatriker, och en på samtals mottagningen. Och ja säger dom du är Bipolär. Men Diagnosen har jag inte fått .
Psykiatrin, vill inte ta emot mig så länge jag utredde sköldkörteln, nu är den utredd , och efter jodbehandling och Levaxin så är värderna ganska ok , dom är inte höga utan mer åt andra hållet , och ska man ha symtom som liknar Bipolär ska man ha höga .och det har jag också haft förut .
Det måendet skulle jag också kunna skriva massor om . Men hoppar det nu .
Och varför vill man ha en diagnos ? För mig så kanske det är lättare för omgivningen att förstå . Kanske.
Och kanske jag kan få mer eller annan hjälp från psykiatrin.
Men ok jag kämpar vidare !
Ha en toppen dag alla ni där ute!
Idag vilar vi alla i familjen!
